Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ni ser honom, kommer han från Krzemien, och
förgäfves bjuder han till att inbilla oss, att han
inte lämnat kvar sitt hjärta där.»
»Jag erkänner det, efter som ni så vill!»
I detta ögonblick inträffade emellertid en
smärtsam händelse. Litka befann sig plötsligt
illamående. Ett nytt kväfningsanfall hade kommit
öfver henne. Hennes mor tog henne i sina armar.
Polaniecki skyndade att skaffa litet is från hotellet,
medan professorn drog dit en järnsoffa från
trädgården, på hvilken man kunde lägga den stackars
lilla flickan.
»Du är trött, älskling,» mumlade fru Emilia
med af förskräckelse bleka läppar. »Ser du, mitt
barn, det var för långt. Ja, doktorn hade gifvit
sitt tillstånd. Men det är så varmt! Det är
ingenting, det går nog öfver. Du känner dig redan
bättre? ... Min skatt, min älskling!»
Hon kysste barnets i svett badande panna.
Polaniecki återkom med en tallrik, på hvilken isen
glittrade i mångfärgade prismor; hotellets värdinna
följde honom med en kudde under armen. Man
lade den lilla flickan på bänken. Medan hennes
mor gjorde i ordning kalla omslag, lutade sig
vännen Stas ned till den lilla.
»Hur känner du dig nu, älskling?»
»Bättre ... jag bara kväfves ...»
Och hon öppnade sina bleka läppar som en
stackars fisk, hvilken dragits upp ur vattnet och
söker insupa litet frisk luft.
Krisen fortfor emellertid. Under klänningslifvets
lätta väfnad slog hjärtat våldsamt och
påskyndadt och häfde det stackars barnets barm.
Slutligen dämpade de kalla omslagen anfallets
häftighet; andhämtningen lugnade sig och blef
jämnare. Litka kände endast en ofantlig trötthet.
Nu smålog hon mot sin moder, som hämtat sig
från sin första förskräckelse. Man lät därpå servera
sig middagen, ty barnet behöfde återfå krafter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
