Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ni, god emot mig; åtminstone för i dag, då vi närmat
oss hvarandra i samma vänskap och glädje.»
Hon förblef emellertid obeveklig, förskansad i
sin köld, inom hvilken hon höll sig med en desto
större förbehållsamhet, ju svagare hon kände sitt
hjärta vara. Denna enkelhet, denna uppriktighet
vann henne ... Men huru skulle man då förklara
det sätt, hvarpå han gått tillväga mot henne och
hennes far; och minnet häraf, det groll, som
hopats i hennes själ, återkom med en flod af
bitterhet. Med sin medfödda finkänslighet förstod hon
emellertid, att ett alltför ovilligt svar skalle störa
endräkten under denna glada dag. För den skull
föredrog hon att tiga. Ack! Han behöfde icke höra
henne tala för att veta sig vara dömd. Han läste
domen i hennes ögon.
Hans glädje försvann plötsligt. Vrede och
agg fördystrade hans själ, som greps af den bittra
öfvertygelsen, att trots all den oemotståndliga
styrka, som drog honom till henne, ändå hvarje
dag skulle än mera vidga det afstånd, som
hädanefter åtskilde dem. Gripen af outsäglig smärta,
med blicken alltjämt fäst på den unga flickans
ögon, sade han sig, att, så eftersträfvad och kär
hon än var, var hon lika fullt ohjälpligt förlorad
för honom.
Litkas inträde gjorde slut på denna pinsamma
sammanvaro. Barnet kom glädtigt inspringande
med sitt blonda hår i oordning och ett leende på
sina läppar, men stannade plötsligt och betraktade
än den ena, än den andra. Den lilla flickans blick
blef därunder allt sorgsnare, hvarpå hon sakta
gick fram till tebordet. Äfven hennes glädje hade
försvunnit; Polaniecki, som kväfde sin egen sorg,
sökte nu gifva en glad prägel åt sina ord. Men
han vände sig icke längre till Marie, utan
sysselsatte sig uteslutande med fru Emilia och Litka.
Eget nog kränkte denna plötsliga likgiltighet den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
