Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Tänka sig, att det förhåller sig på detta sätt
trehundrasextiofem dagar om året! Det är
verkligen bra hårdt!»
Denna omständighet rättfärdigade till en viss
grad fru Annette i hans ögon. Hon tog för öfrigt
sin roll som paradisfågel på fullt allvar, flög från
föremål till föremål, liksom från gren till gren,
utan att kunna slå sig ned någonstädes. Först
smakade hon på en eucalyptuslikör, som tillverkades
i klostret såsom ett suveränt medel mot febern;
därpå förklarade hon, att om ödet låtit henne födas
till man, skulle hon ovillkorligen haft kallelse att
gå i kloster. Sedan medgaf hon, att hon fann
mycken smak för sjömanskallet, att alltid sväfva
»mellan himmel och haf, oändligheten i lifvet».
Slutligen tyckte hon, att den mest afundsvärda
bestämmelsen vore att vara en berömd skriftställare.
O, skrifva, måla själens minsta dallringar,
halfmedvetna förnimmelser, outtryckta önskningar, alla
former, färger och skiftningar.
Solen gick ned, då de åter begåfvo sig på väg.
Trädens skuggor föllo så långa på marken. De
aflägsna akvedukterna, Apenniniska bergen
drunknade i rosenfärgade reflexer. Då de hunnit halfva
vägen, började klockorna från San Paolos klocktorn
ringa Angelus. Dessa beslöjade klocktoner
besvarades af ljuden från en andra, därpå en tredje
och slutligen en fjärde kyrkas klockor. Hvarje
klocka gaf liksom tonen åt en granne, till dess
att hela den ofantliga kören skallade. Luften
dallrade af en oändlig samklang, liksom om icke
allenast staden, utan äfven hela campagnan,
slätterna och bergen ringt aftonens Angelus.
Stas märkte, att Maries ljufva ansikte helt
och hållet omstrålades af guldreflexer. Hvilket
lugn, hvilken sanning hos henne! Han såg
hur hon i tankarna, alldeles som därborta i
Krzemien, då den lilla bykyrkans klocka
ringde, upprepade änglahälsningens verser. Alltid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
