Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
måltid och sökte honom, björnen med sitt offer var för
långt borta för att något räddningsförsök kunde komma
i fråga. En nästan dylik jagt fick ett lustigare slut.
Hjelten var en sjöman på ett fångstfartyg, »Neptunus»,
från Hull, som 1820 var ute på hvalfångst vid Grönland.
En stor björn vankade omkring på isen långt från
fartyget. En af besättningen, som för tillfället hade hemtat
mod ur glaset, tågade trots allas afrådan, beslutsamt mot
björnen, beväpnad endast med en hvalfisklans. Efter en
tröttsam färd öfver murken snö och brusten packis kom
han slutligen endast några famnar från sin fiende,
hvilken till hans öfverraskning gjorde front och syntes
utmana honom till envig. Då började modet att sjunka,
dels emedan det hunnit afdunsta med rummen, dels till
följe af fiendens bistra uppsyn och oväntade taktik. Han
fällde sin lans och intog en ställning, som kunde passa
lika så väl för anfall, som för försvar. Björnen stannade
också. Förgäfves sökte äfventyraren samla mod till ett
anfall mot en fiende, så fruktansvärd och med en så
fast hållning. Förgäfves skrek han, sträckte fram sin
lans och låtsade ett angrepp. Fienden, som antingen ej
förstod detta eller föraktade hans modlöshet, höll envist
stånd. Redan började matrosen darra i alla leder,
lansen förlorade sin stadga, blicken, dittills fast, började
förlägen irra omkring, men fruktan för kamraternas
åtlöje verkade ännu, och han vågade ej att vända. Men
björnen, som hade mindre betänkligheter, begynte
att gå framåt. Hans närhet och hans säkra steg
utsläckte nu den sista gnistan af mod, som fåfängan hade
hållit vid lif; matrosen vände och flydde. Nu kom farans
stund. Mannens flykt lifvade än mera björnen, och
mera öfvad och bättre rustad för färden öfver snön,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
