- Project Runeberg -  Svenska expeditionen till Spetsbergen år 1861 /
321

(1865) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 12

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

härledde sig af bergarten sjelf, och elfven, liksom
hafsvattnet långt ut till sjös, var fullkomligt röd af det slam,
som den medförde från bergen, så att vi måste skatta
oss lyckliga att i närheten af stranden träffa en grund-is,
som försåg oss med det vatten vi behöfde.

Under uppehållet på detta rastställe ankommo båtar
från två af de fartyg, som delade vår fångenskap i
viken. Den ena båten hade framträngt ända till
bottnen af den sydostliga armen och funnit den sluta med
ett stort isfjell; den andra, som varit flera timmars väg
inne i den vestra armen, hade lika litet, som
veterligen någon förut, kunnat finna dess ända. Med
anledning af dessa berättelser ändrade vi vår plan och
beslöto att besöka den vestra i stället för den östra armen.
Efter en stunds uppehåll på en mindre ö i midten af
fjorden, der ett och annat ägg af tärnor och ejdergäss
oaktadt den sena årstiden insamlades, togs kosan förbi
Midterhukens höga fjellkam inåt vestra fjordarmen. Inom
kort blef fjordens vatten blodrödt; de väldiga, skarpa
fjellryggarne skiftade i rödbrunt och grönt, och hela
omgifningen erbjöd i den starka solbelysningen en högst
egendomlig anblick. Skaror af hvithvalar frustade
omkring oss, än till höger, än till venster, tidt och ofta
uppkastande sina smala vattenstrålar. En svag nordlig
bris, nätt och jemt tillräcklig att krusa vattenytan, förde
oss emellertid i sakta mak allt närmare vårt mål, som vi
dock ännu föreställde oss långt aflägset, och detta så
mycket snarare, som vi på andra sidan om en smal
landtunga, hvilken på afstånd hade tyckts afskära fjorden i
hela dess bredd, funno framför oss en ny vattenspegel
af oförminskad bredd, och långt bort i innersta bugten
en utspringande bergsudde med det blånande skimret

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:24:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1861/0343.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free