- Project Runeberg -  Svenska expeditionen till Spetsbergen år 1861 /
384

(1865) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 15

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hvilka en söder om Långören med sin ofantliga ismassa
upptager nära en mil af stranden. Dessa oåtkomliga,
öde fjellbranter och eviga isar, som ej lemna rum för
en enda grön fläck af vextlighet, gifva åt den
storartade taflan en obeskriflig prägel af köld och stelhet, ej
jemförlig med något af de vexlande scenerier, med
hvilka vi förut gjort bekantskap. Rännan emellan
Långören är smal, dess djupaste ställe knappast tre famnar,
och rundtom skiner redan på afstånd, om vattnet är
någorlunda smult, den ljusa sandbottnen igenom och
ger hafsytan en dragning i ljust, som varnar den
obekante seglaren att sakta farten och loda sig fram. Är
han gynnad af förlig vind, har han endast att styra
midt emellan båda landen, men att i hårdt väder
passera sundet med dess ofta starka ström och svåra sjö
är ej rådligt.

Med minskade segel, under ständig utkik och
lodning hade vi redan kl. nio passerat det trängsta af
farleden och styrde vidare genom den breda
Forelandsfjorden, i sin norra del begränsad å ömse sidor af
höga fjell och glacierbräckor, men söder om S:t Johns
Bay följa vidsträckta lågland, ända till södra Forelandet,
der en väldig massa af alper åter höjer sig, under det
fastlandets strand fortfarande är nästan idel lågland.
Kl. 5 e. m. hade vi passerat det långt utskjutande
örlandet och band af småskär, som i norr begränsa
Isfjordens mynning. Vinden stillnade af. Natten blef
utomordentligt skön, med klar, blå himmel och herrlig
nedgående sol, som kastade sitt rödaktiga sken på den
södra strandens mörka, afrundade fjell, och höljde dem
och de sparsamma snöfläckarne på deras toppar och
sluttningar i ett purpurskimmer, liksom hade man sett dem

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:24:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1861/0420.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free