Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omöjligt att på denna latitud föda tamrenar med från Sverige och
Norge uppförd renlaf, bekräftades sålunda alldeles icke. Renen stod ännu
bunden vid någon af husknutarne, och man lagade alltid så, att han
var i skydd för stormen. Af en söndertagen sofsäck hade ett täcke
tillagats åt honom för att användas, om kölden blef sträng. Hittills
hade det ej användts. Den köld, vi hittills haft, hade renen utan
olägenhet fördragit. — Till våra husdjur hörde också trenne i Tromsö
inköpta och derifrån medtagna grisar. Två af dessa hade redan tidigt
fått sätta lifvet till, och deras kroppar hängde vid denna tid i fria
luften på husets ena gafvel. Den tredje hölls lefvande ända till medlet
af December. Den skulle blifva vår julgris. Dess boning var
visserligen skral, men den syntes föga bekymra sig om köld och mörker,
åt med god aptit och tilltog dag för dag i storlek och fetma. Engång
hade han blifvit utsläppt för att blifva i tillfälle att sträcka något litet
på sig och höll då på att skrämma i hjel renen och sjelf dö af
förskräckelse för denna. Då de fingo sigte på hvarandra, skyndade den
ene åt ett, den andra åt ett annat håll. Renen fnyste, darrade af
skrämsel och ryckte med förtviflans styrka i den läderrem, medelst hvilken
den var bunden; grisen, som var fri, pallrade sig så fort den förmådde,
något stelbent som den var af sin långa vistelse i ett ytterst trångt
rum, bort ur renens åsyn och visade mycken motsträfvighet, då hans
väktare skulle återföra honom till hans bostad, som var belägen i
närheten af den plats, der renen för tillfället stått bunden. — Från Tromsö
hade äfven medförts en skara höns. Dessa höllos innestängda i en
bur i köket och funno, såsom det tycktes, lifvet mycket dystert. Ifrån
polarnattens början en lång tid bort sutto de hopkrupna på pinnarne i
buren, voro tysta och åto helt sparsamt. De höllo alla åtminstone en
månad lång beständig natt. Omsider i början af December synes tuppen
— en sådan fans nämligen bland samlingen — börjat tycka, att natten
och hvilan blef något för långvarig och. lät derför sitt väktare-rop
skalla. Oturen fogade dock så, att han tog miste om tid och gol i
stället för på morgonen först kl. 10 på aftonen, då de flesta af Polhems
innevånare just som bäst skulle somna. Länge fortfor han att vid denna
tid väcka sitt harem, men framflyttade sedermera väckningstiden till
midnatt. En temligen lång tid bortåt lät han vid denna tid höra sitt
gälla kukelikuh! Slutligen under senare hälften af Januari började han
inse sitt misstag och komma till en klarare och sannare uppfattning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
