Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 62 —
och människornas i naturens; här är intet antingen— eller,
utan ett både — och. Istar är fruktbarhetens och
kärlekens gudinna; i henne reflekteras naturens bortdöende
och människornas sorg öfver förgängelsen. I gudarnas
öden och gestalter återspeglas lifvet själft med sin
växling af ljus och mörker, af sorg och glädje. I så måtto
innebär religionens härledande ur själakulten en sanning.
Men polyteismens gudaväsen ha äfven ett drag af
upphöjdhet och oföränderlighet, som icke hör människolifvet
till. Det är den fasta stommen, kring hvilken de tusen
skiftande människotrådarna spinna sig. Den
karaktären få de såsom i första hand växande fram ur
naturen själf. Äfven om de sakna vårt begrepp om
naturlagarnas evighet och oföränderlighet, kunna
människorna icke undgå att i någon mån röna intryck däraf.
Naturen representerar för dem det regelbundna och vissa
i motsats till lifvets växlingar. Det ger naturgudarna
karaktären af att vara absoluta väsen, så långt deras
tillbedjare kunna fatta detta begrepps innebörd. Hur stor
själakultens betydelse än må vara, är dock naturdyrkan
den riktlinje, efter hvilken den religiösa utvecklingen
skrider framåt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
