Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. I. Astronomisk indelning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När jorden roterar, kommer under dygnets lopp den
ena punkten efter den andra på linjen WK till K och
får sålunda solen i zenit, ingenstädes norr om PC,
som ligger på breddgraden 66° 33’, går solen ned,
och ingenstädes söder om P1C1, går hon upp under
detta dygn.
Längre från ekvatorn än under denna dag går aldrig
solen, utan här vänder hon åter mot ekvatorn för att
ånyo befinna sig där vid höstdagjämningen. Under vårt
vinterhalfår går solen lika långt söderut, innan hon
vid vintersolståndet vänder. Det är af denna anledning
man kallar parallelcirklarne 23° 27’, som på fig. 3
utmärkas genom linjerna WK och W1K1 för vändkretsarne
eller tropikerna. Den norra kallas för Kräftans,
den senare för Stenbockens vändkrets. Cirklarne PC
och P1C1 kallas norra och södra polcirklarne.
Det område på jorden, som ligger mellan vändkretsarne
eller tropikerna och som sålunda utmärkes däraf, att
solen inom detsamma kan komma i zenit, kallas heta
zonen eller bältet och utgör omkring 40 % af jordens
hela yta. Områdena kring polerna, som begränsas af
polcirklarne, inom hvilka det enligt hvad vi nyss sett
åtminstone under ett dygn om året inträffar, att solen
aldrig går ned, och under ett, att hon aldrig går
upp, kallas de kalla zonerna. De utgöra sammanlagdt
endast 8 % af jordytan. Områdena slutligen, som äro
belägna mellan vändkretsarne och polcirklarne, där
solen liksom inom heta zonen hvarje dag af året går
upp och ned, men där solen aldrig kan stå i zenit,
kallas de tempererade zonerna. Dessa utgöra alltså
sammanlagdt 52 % af jordens yta.
I klimatiskt afseende komma dessa zoner att bli
hvarandra mycket olika: under årets lopp komma
förändringarna i väderleken att bli större, ju längre
från ekvatorn man befinner sig, ty desto längre bli
dagarne om sommaren, och desto kortare bli de om
vintern. Och det är, som vi skola se i det följande,
det från solen inkommande värmet som hufvudsakligen
bestämmer hela väderleken.
Månens faser och förmörkelser utan inflytande på
väderleken.
Bland astronomiska fenomen, som antagits eller kunna
antagas ha inflytande på väderleken, skola vi här som
hastigast vidröra ett par. Många gamla tillskrifva
månens faser en stor betydelse för väderleken på vår
jord. Månen är som bekant en mörk kropp, från hvilken
hvarken värme eller ljus utgår. Faserna bero på,
huru stor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
