Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. X. Sveriges klimat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dens att följa kusten. Där halfön är som smalast, från
Trondhjem öfver Östersund till Hernösandstrakten,
går ett bälte med jämförelsevis mild temperatur,
men sedan sjunker temperaturen hastigare för att i
de nordligaste delarne af landet, som ju ligga långt
från haf, nedgå ända till -15 grader i medeltal
för månaden.
Under de följande månaderna hinner hafsvattnet
allt mera afkylas, hvarför isotermkartor för dem
icke skulle visa ett lika förmildrande inflytande af
hafven; när insolationen längre fram på året ökas,
blir det landet som mest uppvärmes, och när sommaren
är inne; spelar hafvet åter en modererande roll, men
nu så, att det sprider svalka in åt det upphettade
landet. Julikartan visar ock, att det nu ej är varmast
i sydligaste Sverige, utan att högsta temperaturen,
+17 grader, nås på spridda områden inuti landet, till
och med rätt långt norrut, att ett temperaturminimum,
om ock svagt, ligger öfver Bottniska viken, samt att
äfven i landets nordligaste delar medeltemperaturen ej
understiger +13. Nu förekommer ej samma egendomlighet
i närheten af Ishafvet som i januari, utan nu blir
temperaturen lägre, ju längre norrut man kommer.
Under höstens lopp blir det allt kallare inuti landet,
men det nu varmare hafvet sträfvar att hålla kusterna
varma så länge som möjligt, och slutligen är man
tillbaka till de förhållanden, vi nyss betraktade
på januarikartan.
Det är af ett visst intresse att se, huru fort
förändringarna vår och höst försiggå, hvarför vi på
nästa sida bifoga fyra kartor, som visa noll- och
+12-grads isotermernas förflyttning vår och höst. När
medeltemperaturen om våren är omkring noll grader,
pågår smältning af snön, där sådan finnes: härtill
åtgår värme, hvarigenom den allmänna stigningen i
temperaturen motverkas, mera, ju mera snö det är
som skall smältas. Ju längre norrut man kommer,
desto mera snö finnes det, och desto längre dröjer
det, innan medeltemperaturen kommer förbi noll
grader. Nollgradskurvan rycker därför endast långsamt
framåt och behöfver 50 dagar för att förflytta sig
från Bornholm till Haparanda. Sedan snön väl är borta,
sker uppvärmningen mycket hastigt i nordliga Sverige
med dess nu långa dagar, och det är ju allmänt kändt,
huru korta vårarne äro i Norrland, huru sommaren, kort
efter sedan sjöarne afkaslat sitt istäcke, står i sin
fulla fägring. I södra Sverige kommer sommarvärmen ej
så plötsligt, det dröjer längre efter snömältningen,
innan medeltemperaturen uppgår t. ex. till 12 grader,
hvarför 12-gradskurvan ej behöfver mera än 12 dagar
för sin förflyttning från Bornholm till Haparanda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
