- Project Runeberg -  Portefeuille, utgifven af författaren till Skildringar ur det inre af dagens historia / [Del 5], Belysande det inre af tidernas historia /
179

(1837-1845) [MARC] With: Magnus Crusenstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

litärer att få kurtisera parisiskorna. En stor flickjägare är han,
Hans hufvuJmavim äro, att en god soldat doit avoir les
e—s d’un Ane. Denna ton var så etablerad vid hans
armé, att den, med hvilken man kom under fund, att han ej
mer var flickjägare, var illa kommen och nästan föraktad,
och man mätte ofta dugligheten i fält, efter tur hos
qvinn-fulk. — Bonaparte är ock häri hans antipod. Man säger all
mänt, att hos honom ej mer finnes något kärleksbegjir. I
sjelf-va verket borde man naturligtvis höra (alaa om en sådan
mans maitresse, om någon gåfves. Han affekterar derföre att
lefva väl med sin hustru och ligger vanligen hos denna fula
käring. Han vill ha rop för goda seder. — Med allt detta
skall Moreau ej vara utom sin inorjue, c’est a dire:
aristokratism. Också är det möjligt, att han hedrar Bonaparte
med sin jalousie, åtminstone för den sednares reputations skull
såsom General. Äfven öfvade man sig i Italien vid hans bord
alt säga horreurer om Bonaparte. Bonaparte sjelf lär väl ej
eller gifvit stort efter, då han kommit åt. Man berättade för
honom Moreaus habila raitraitcr i Italien och beundrade hans
talanger. ”Ja, men med hans habila retraiter kan han retirera
ända till Paris. Hvad bryr jag mig om Generalernes skicklighet!
Jag prefererar en oskicklig General, som är lycklig.” 1 detta
omdöme ligger dock mer sanning än man tror, då man kommit
så långt, att man ser att krigskonsten är strunt, så snart
frågan helt simpelt är om generalernes skicklighet. Man kunde
likna den vid poésien,’ om ej de sämsta hufvuden äfven ofta
lyckades, liksom de lyckas i schack.

Bonaparte skryter af att aldrig ha röfvat och plundrat under
sin krigstid för sin egen person. Dermed må vara huru som
helst; rik är han, och väl underrättade glunka om det som
flutit bredvid vid freden med Konungen af Sardinien,
arrangementet med Påfven och freden i Campo Formio, etc.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:29:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/portef/5/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free