Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur mitt studentlif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR MITT STUDENTLIF. 49
Vi sitta nu i en tät ring.
»Ser ni, huru ljusen brinna dunkelt, det är qväll, snälla flickor.
Ja, jag vet, att ni liksom riktiga små barn tycka om att bli rädda.»
»Nå, det var roligt, hvad säger herr Molinder - tala om något,
så att vi bli rädda.»
»Ja, jag skall tala om spöken.»
»Tror herr Molinder på spöken?»
»Åh ja», inföll Anders, »han tror på allt, fastän sunda
förnuftet ...»
»Seså, herrskapet skall veta, att Holmblom der tillhör den
frivilliga brandkåren i andens rike. Så snart han varsnar någon enda
gnista, så är han genast framme med en hel pyts sundt förnuft och
hvälfver öfver den stackars fantasien, den arma tron och den stackars
lilla kärleken.»
»Ja, men då orimligheten ligger för en dag, så. . .»
»Kära Anders, nu talar jag, ja, jag talar om för de unga
damerna någonting sant och vackert och trovärdigt - och det är en
liten spökhistoria. Ser ni, när det är mörkt, så förmår anden att
framträda synlig, det veta många, och jag såg min mor stående
framför min säng i Lund samma natt hon afled trettio mil derifrån.»
»Är det sant?»
»Ja, visst är det sant.»
»Vår vän har en liflig fantasi och ser således allt hvad han vill,»
inföll Anders, men fann icke något gensvar, ty alla trodde hellre på
andar än på honom.
Och så berättade Kalle en af dessa många rörande små
andehistorier, som gifva en så egen stämning åt åhöraren, och sedan
jollrade han bort det dystra allvaret, och strax derpå kom han med
något undervisande; men hållet i denna lätta ton, att man ej riktigt
vet af, att man får veta mera, än man förut vetat, och i ämnen, som
till detta ögonblick legat alldeles utom synkretsen.
Dylika lynnen hafva en förmåga att belysa alla ämnen, så att
de från fjärran afstånd synas nära; de förmå att öppna andens ögon
för en art fata morgana, som af de praktiskt kloka och bland dem
naturligtvis vännen Anders förklarades för idel dunstbilder. De äro
också detta: men ändå af speglingar af verkliga föremål, möjligen
Ur Onkel Adams portfölj. *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
