Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Petter Hallqvist och Spader dam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108 UR ONKEL ADAMS PORTFÖLJ.
Mammorna yttrade dock betänkligheter. Det var så oartigt att
besvära herrarne - flickorna hade fått ovana - det vore herrarne
själfva skuld till. Dessutom var det sent, och så var det ej bra för
bröstet att dansa på maten, och lilla Tina hade hosta, och Olivia
hade doktorn afrådt att dansa.
Ja, de mammorna, de ha iså många de obotfärdiges förhinder,
när flickstackrarna vilja roa sig, och glömma alldeles sin egen
ungdom och sin egen mamma.
Vi voro dock oåtkomliga för alla skäl; ty tio, tolf par flickögon
ingingo med ansökningar till våra hjärtan att af gunst och nåd få
litet mer musik.
Den börjades igen och fortsattes med och utan protester från
mammorna; ty papporna rökade pipa och drucko punsch, så att de
lade sig ej i saken - och när slutligen vi ej orkade spela mera,
tycktes de dansandes krafter oförminskade; men det högresta slaguret i
salen slog tre.
Klockan är tre slagen.
Med mycken tack skildes vi dädan för att intaga vårt otrefliga
nattqvarter; men nu var rummet varmt, ett par mjuka, filtbeklädda
sängar stodo der inbjudande till hvila - och snart slumrade de glada
spelmännen från allt - från glädjen och från det svåra urvädret,
som piskade på fönsterrutorna.
Nåväl, man vaknade först klockan tio, det var ej att undra
på - och så drack man kaffe en famille med åtta sorter bröd, och
så skulle man resa. Nej, omöjligt - en familj skulle redan nu
bryta laget, och det skulle bli en liten res frukost »i all enkelhet».
Den blef, men enkel var den icke, utan grundlig och riklig -
och först klockan så der tu, en ruskig urvädersdag, då det hvarken
bar eller brast, fingo de främmande herrarne resa.
Det finnes nog ännu någon fru, som längesedan blef en mamma,
hon också, som minns den der dansen på F. gästgifvaregård, då hon
var ett barn. Af hela den musiken är blott en qvar; ty flöjten har
tystnat för evigt liksom dess egare, och gitarren är sedan trettio år
blott ett minne.
Men vi tre, som bodde i vindskuporna och gafvelrummet i den
der envåningsbyggnaden vid »Sönnergada» i Lund, flyttade sedan ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
