Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Allas gunstling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196 UR ONKEL ADAMS PORTFÖLJ.
Dessa ord åtföljdes af en outsäglig blick från frökens melerade
ögon.
Kalle var värre än illa ute, ty han ville ej säga ett klandrande
ord om Theodora Brolander; men något måste han svara.
»Det är väl möjligt, att hon icke har hufvud, men hjärtat är
godt likväl.»
»Tror då herr Fredin, att ett dumhufvud har något hjärta?
Dertill fordras, att man har känsla, och den väckes af fantasien, Vår
snälla, goda vän Theodora har ej mera fantasi än en gräshoppa -
inga talanger dessutom - det är fråga om mat alltigenom.»
»Fröken Mathilda känner henne troligen bättre än jag, ty jag
har ej varit här mer än i knappa tre dagar.»
»Det kan ingen märka, det veta vi icke af. Ni är för oss en
gammal,, trofast vän, en i hvars hjärta åtminstone jag kastat mer än
en blick, utan att ni anat det.»
Här afbröts det förtroliga samtalet af Berner, till all lycka för
Kalle Fredin, som, om allt fått gå sin gilla gång, efter all beräkning
i fröken Mathilda von Kantmeijers hjärta blifvit antecknad som
hennes blifvande fästman och en, för hvilken hon framdeles skulle
blifva allt.
Äfven den dagen hade en ända, och Berner, som var långt mera
praktisk än Kalle, skrattade hjärtligt åt »ungmörna», som han kallade
fröken Mathilda von Kantmeijer och mamsell Theodora Brolander.
»Det ser ut, som om det kommit en ’fnurra’ på tråden mellan
ungmörna. Jag och Maria hafva haft vår fröjd af att se, hurusom
du ställt till på ditt vanliga sätt.»
»Hvad har jag ställt till?»
»Jo, ingenting vidare än att, om du håller på ännu ett par
dagar, så rifva de ut ögonen på hvarandra, de såta vännerna.»
»Men, i Guds namn, jag kan väl inte gå här stum som en fisk, i
och då jag inte får tala vid din flamma om annat än väderleken och
till och med detta går rasande, så har jag ju icke andra att tala vid
än fröken Mathilda och mamsell Theodora.»
»Det är en himmelens lycka, att Staf va, kusin min, är en sådan
der ’tana’ till unge, just i slynåren, ty eljest hade du henne på halsen
och kanske själfva moster, som i går, med en blick på Stafva, ytt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
