Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Allas gunstling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206 UK ÖtfKEL ADAMS PORTFÖLJ.
Den tid, då vi inlräda i staden, var han temligen gammal, men
med full vigör, frisk och rask, gladlynt och med en afundsvärd
matsmältning, som föreföll några bleka och magra nykterhetsvänner rent
af hädisk mot natur och medicin och människans »högre bestämmelse»
till på köpet.
Krigsrådet var en glad och fryntlig person, som hade bröder och
vänner öfverallt. Med alla hade han ätit, med alla hade han druckit,
för alla hade han tusen gånger berättat sina historier och qvicka
infall, som han skyllde än på Bellman, än på Hjortsberg, än på »någon
annan qvick karnalje>, hvarvid han alltid skrattade själf, sålunda
gifvande en signal åt sina vänner.
Hans hus var stort och rymligt, och hans förmögenhet tillät
honom att gifva goda middagar af de mest växlande och delikata
rätter, med oförfalskade viner, hvartill stadens vinhandlare icke kunde
skaffa maken.
Krigsrådet var allas vän och på sätt och vis allas gunstling,
liksom Kalle Frediu; men vägarna voro olika. Vänskapen kan tränga
sig in på många vägar, men krigsrådet hade valt den allvarligaste -
den, som går genom magen. Det finnes ingen väg, som är säkrare
än denna, om man ]ägger an på att få ett stort antal »vänner».
Men egennyttan var här grunden, ja, den är det alltid, ty om
man funnit Kalle Fredin tråkig, så hade han inga vänner fått, äfven
om hans själ varit guldren och hans snille strålande som solen.
Krigsrådet gjorde hvarje dag en förmiddagspromenad, för hälsans
skull naturligtvis, och så hände sig, att han, då han återkom, inträdde
till sin fru med det jovialiska ansigtet glänsande af lika mycken fröjd,
som svettperlor.
Krigsrådinnan var en lång., mager och mörklagd figur. Hennes
ansigte - de bruna små ögonen, de väldiga ögonbrynen och en stark
knyck på näsan - gaf henne någonting distingueradt, men tillika
bestämdt och afgörande i själsuttrycket. Hon hade för vana att
behandla sin »gubbe» ungefär som ett barn, han fick göra och säga
hvad han ville; men hon hade makten, fastän hon alltid måste »fråga
sin gubbe», innan hon bestämde något. Det tillhör icke det svagare
könet att ha någon vilja, och har man, så måste den gömmas.
Krigsrådets hade blott ett barn, en dotter, som var en blandning af för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
