Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Allas gunstling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALLAS GUNSTLING. 207
äldrarnes både utseende och karaktär. Hon var tjugu år och hade
redan gifvit många korgar åt en och annan, som i betraktande af
hennes egen fägring och dygd och det stora huset anmält sig vara af
kärlekens låga påtänd.
Hon hade ej fästat sitt tycke vid någon och hade för öfrigt
alltför bestämdt lynne att förmås böja sig eller tänka på att spela
rolen af den späda rankan, som slår sina veka klangen omkring
stammen af en manlig karaktär.
Och vacker var hon. Sanningsvännen, som förefaller så mången
obehaglig, spegeln, sade henne endast artigheter, än för hennes
blixtrande ögon, som, när hon ville det, smålogo så oskuldsfullt som ett
barns, hennes fina hy, den hvita pannan, de lätt purprade kinderna
med sina gropar - allt upptog spegeln på sin yta sant och klart.
Fröken Olivia von Zobel var efter allas omdömen en behaglig
företeelse, en nära nog riktigt skön flicka, och firades också af alla, som
lif och anda hade, med undantag af en fruktansvärd hop mammor
med egna, giftasvuxna döttrar, hvilka aldrig »fästa sig vid ytan, utan
endast vid hjärtats solidare egenskaper och dugligheten att sköta sitt
och de sina». Olivia von Zobels bästa vän kunde ej påstå, att hon
hade några praktiska insigter. Hon var enda barnet, föräldrarne rika,
ej gå litet fåfänga och icke just obetydligt ytliga. Det var således
klart, att Olivia var en flicka, som alla firade; men som just ingen
velat välja till sin ledsagarinna genom lifvet, om ej rikedomen hulpit
den saken.
Krigsrådet inträdde nu till sin familj, mor och dotter, som sutto
vid sin sömnad, nämligen linne åt fattiga barn, ty de voro bägge
medlemmar i en förening för välgörande ändamål och krigsrådiunan
till och med skattmästarinna, under det att stadens förnämsta dam,
»friherrinnan», var ordförande, och en liten blek, mager skolmagister,
som nyttjade blå glasögon och blanklädersstöflar, fungerade som
sekreterare.
Krigsrådet satt helst på två stolar och gjorde så nu med.
»Jag har gjort en intressant bekantskap med häradshöfding Karl
Fredin, som sitter ting för gubben Grönling, den ordinarie.
Förbannadt hygglig yngling, med solida kunskaper i juridik, hvilket jag, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
