Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skånska bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKÅNSKA BILDER. 429
Således: »Käre Nils Hansson, väck oss klockan tre - för all
del - inte senare än klockan tre.»
»Ja, däd ä en säg - lida pao mej», sade Nils Hansson, som
kunde vaka som en uggla.
Och klockan före tre på morgonen, under höstterminen, då det
regnade, som om himmelen varit öppen, och piskade på domkyrkans
dubbeltorn, under det att vattnet letade sig ner i Kraftkyrkan liksom
för att dränka både biskop Birger och jätten Finn, fick man höra
klampandet af Nils Hanssons träskor i trappan. Man hörde ljudet,
men behagade ej vakna vid en så obetydlig anstöt - mera ville det
till. Nils Hansson hade en viss känsla för det passande och
qvarlemnade derför träskorna i förstugan och inträdde på strumpsockorna.
Helt tyst och beskedligt eldade han och insatte kaffepannan. Efter
detta arbete, som verkställdes vid skenet af hans egen »löjta» (lykta),
tände han på den slumrande ynglingens lampa.
Det fanns hvarken stearinljus eller fotogen den tiden, och
talgljusen voro dyra. Man begagnade derför en simpel blecklampa, som
underhölls med rofolja af dem, som hade anlag för slöseri; men med
trän af de mera sparsamma. Läkareämnen hafva alltid utmärkt sig
genom anlag för öfverdåd, och således begagnade de olja, hvaremot herrar
seminarister för sina lärda forskningar begagnade den billigare tranen.
När ändtligen lampan genom Nils Hanssons försorg strålade
med sitt klaraste ljus, började själfva »väckandet». Nils Hansson
hostade - åh nej, det tog inte, - han ruskade på bordet - lika
förgäfves; ty man ville ej vakna.
Slutligen grep Nils Hansson patienten i axeln, ruskade och sade:
»Harre, nu ä klockan möe Öfver tre. Nu ska han öp! Däd
doger inte lidja och sofva länger. Den andre kommer om några
min utter.»
»Käre Nils Hansson, jag är så trött.»
»Ja, sao säja di allihopa; men opp ma se nu, däd sier jag!»
Vanligen verkade detta; men ibland ville ungdomens goda
sömn-gåfva trotsa både Nils Hansson och den fria viljan.
Mannen var en fin människokännare och visste att ta sitt folk
på den ömma sidan, och derför behandlade han sina ynglingar på
olika sätt för att få dem vakna och krya nog att läsa de Oratore.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
