Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Namnkunniga Svenska Fruntimmer - 20. Den Heliga Brita
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lyckligt att ha gifvit lifvct åt en sådan himmelens
gunstling, och på det Sverige icke måtte sakna den, mer än
någon annan, har det haft den utmärkelsen, att vara
fädernebygd åt ett af Romerska kyrkans anseddaste helgon
och stiftarinnan af en bland dess förnämsta andeliga
ordnar. Flera andra, som åtnjutit kanonisations-hedern, äro
väl födda inom Sveriges gränsor, men den heliga Britas
namn bortskymmer dem likväl alla.
Hon var född på Finstads herregods i Upland år 1303
och tillhörde en af rikets förnämsta ätter, ty hennes fader
var Uplands-Lagmannen Birger Persson till Finstad,
Brahe-slägtens stamfader. Som en liten sällsamhet förtäljes om
henne, att hon, som var bestämd att så mycket tala sjelf
och låta hela verlden tala om sig, ännu på tredje året
icke kunde bruka sin tunga, hvarföre man fruktade, att
hon skulle blifva stum. Det var likväl endast ett af
dessa naturens stillaståenden midt under växten, men som
hon sedan återhämtar med fördubblad styrka. Den unga
Brita utvecklade snart med skyndsamhet både kroppens
och själens krafter, ty på sitt sjunde år började hon redan
få syner och uppenbarelser. Vid 13 års ålder gifte
man henne med den 18 årige Ulf Gudmarson, sedermera
Riksråd och Lagman i Nerike, i hviiket äktenskap hon
blef moder för 8 barn. Så tidigt invigd i verldens goda,
i allt hvad den har angenämt och lockande, följdes
mättheten ganska naturligen snart af ledsnad, och hennes
exalterade sinne började längta från jorden till det
öfverjordiska, hvilken längtan sjelf ofta icke är annat, än en högre
grad af sinlighet. Med sin man företog hon en
pilgrimsfärd till San Jagos graf i Compostella, hvarunder Ulf
Gudmarson i Arras angreps af en svår sjukdom. Den helige
Dionysius uppenbarade likväl för den bekymrade Brita, att
han skulle tillfriskna, hvilket äfven inträffade. Redan förut
hade de bada makarna frivilligt upplöst sitt äktenskap —
något på den tiden icke ovanligt — och lefvat tillsammans
endast som syskon. Efter återkomsten från pilgrimsfärden
gingo de likväl ännu längre i sitt andäktiga nit och
inneslöto sig i hvar sitt kloster, der de förblefvo till Ulf
Gudmarsons död 1344.
Fri från det enda band, som qvarhållit henne vid
verlden, kunde Brita nu återgå dit, för att obehindradt
följa sin böjelse, att egna sig till Guds och kyrkans tjenst.
Den svaga och inskränkta förmågan gjorde detta inom ett
klosters murar; den högre kraften kunde göra det änuu bättre
och fullständigare midt ibland verldens buller och
förströelser. Hon bortlade bruket af linne närmast kroppen, bar
i stället en tagelskjorta, grofva kläder och ett med knutar
beslaget tåg kring lifvet och benpiporna, tuggade en bitter
rot kallad Gentiana, samt underkastade sig alla möjliga
späkningar och försakelser. Men under det hon öfvade
denna stränghet mot sig sjelf, öfvade hon deremot mildhet
och barmhertighet mot andra, särdeles mot de fattige,
hvaraf hon ej allenast spisade 12 vid sitt bord hvarje dag,
utan äfven sjelf betjenade dem, skötte deras sår, lagade
deras kläder m. m. I motsats till denna ödmjukhet mot
de ringa, trodde hon sig kunna vara stolt och sträng mot
de höga och skall ofta ha förebrått Konung Magnus, med
hvilken hon befann sig i någon slägtskap, hans politiska och
enskildta misstag, hvarvid denne ganska förlåtligen snart
tröttnade och på spe brukade fråga hennes son, Birger
Ulfson, som uppehöll sig vid hans hof: «Hvad tror du
väl att din moder, min fränka, i natt drömt om mig?»
Hennes råd, varningar och bestraffningar yttrades nemligen
aldrig såsom utgående från hennes personliga mening, utan
såsom henne ingifna af en högre tanka, genom
uppenbarelser, meddelta, antingen i drömmen eller i det vakande
tillståndet. Sverige var emedlertid ett alltför litet fält för
en så verksam själ som Britas; hennes kraft behöfde lysa
på en större skådeplats, och hon företog derföre en resa
till den Kristna kyrkans hufvudstad, dit ryktet om hennes
helighet redan föregått henne. Påfven emottog henne med
aktning och välvilja, och folk af alla stånd strömmade till
att se och höra henne, att välsignas af hennes händer, och
af hennes vishet erhålla råd och tröst i sitt andeliga eller
verldsliga bekymmer. Äfven regerande personer saknades
icke bland dessa besökande. Hon hade hunnit den
ståndpunkt inom opinionen, att höghet och ringhet för henne
voro lika, ja, att den senare egde större anspråk på
hennes undseende och omvårdnad, än den förra. Under det
hon bistod, hugsvalade och uppmuntrade de fattige,
tadlade, hotade och fördömde hon icke sällan de rike och
mäktige, och sjelfve Påfven undgick icke denna lott, ty
hon afrådde honom på det bestämdaste att flytta Påfliga
Stolen till Avignon, hvilket hon förutsade skulle medföra
hans död och skada den andliga värdigheten. Då han,
som icke desto mindre verkställde sin föresats, dog några
månader derefter, ökade detta ännu mer hennes anseende.
Hon företog sedermera en resa till Jerusalem. Under
vägen dit besökte hon äfven Neapel, der hennes son, Carl
Ulfson, skall ha till den grad vunnit Drottning Johannas
tycke, att hon beslutit taga honom till gemål, ehuru han
var gift för tredje gången hemma i Sverige. Brita, som
häri såg icke upphöjelsens ära, utan äktenskapsbrottets
förnedring, bad Gud afböja denna nesa för hennes namn,
och hennes bön hördes äfven, ty han dog några dagar
derefter. — I Jerusalem, dit hon lyckligt anländt,
insjuknade hon, en följd af resans besvärligheter och
ålderdomsbräcklighet, men återställdes och kom tillbaka till Rom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
