Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konung Gustaf III:s Samtida - 237. Per Högström - 238. Anders Nohrborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom likväl, icke endast att bestå de vanliga
lärdomsprof-ven, utan iifven att uppträda som författare med en skrift,
kallad: Fönuftiga tankar om Gud, hviken befanns så
för-tjenstfull, att den betraktades som ett tillräckligt lärdomsprof
och förskaffade sin författare befrielse frun andra profs
af-läggnnde för Theologie-Knndidalsexarnen, samt antogs till
grund föi; Theologiska föreläsningarna vid Abo universitet.
1’restvigd ur 1741, afaick han som Missionär till
Lappmarken och ägnade åt detta värf hela sin återstående lefnad.
För att väl kunna utföra det, lärde han sig det svåra
Lappska språket och har på det utgifvit flera skrifter, till
det mesta af religiöst innehåll. Hans vandringar och resor
i dessa öknar hade mungen gång eu högst romantisk
karakter och skildringen deraf är intressantare, än ilera romaner.
Det var likväl icke endast bibelordet han sökte odla blaud
Ijällen; han beflitade sig äfven om jordens odling, der
sådant kunde ske, införde med framgång äppel och
oxelträ-déus samt hasselbuskcns sköttsel i vinterns hemland,
besörjde Skelefteå kyrkas och prestgårds uppbyggande, sedan han
der blifvit utnämnd till Kyrkoherde och hade ändå tid
öfrig till åtskilliga skrifters författande, hvaraf den
nainn-kunnigaste är hans Beskrifniiig om Lappmarken, hvilken
iinnti i dag anses som klassisk och blifvit öfversatt på
ilera språk. Vetenskaps-Akademien, som valt honom till
sin ledamot, försåg han med flera afhandlingar. Hans åsig—
ter i statsekonomien voro verkeligen icke allenast öfver
hans tid, utan beklagligen äfven öfver månget vår samtids
begrepp. Han sade netnligen: »Unnom den fattige att
arbeta, så behöfver han icke vår hjclp. Betagom honom
icke utvägar att föda sig med äran, så skall han icke bettla
vid våra dörrar. Ovälvom icke idoghetens lofliga tilltag;
hesinnom, att förtrycket oftast är den driffjeder, som
tvingar eländet att gå i samråd med förlviflun. Att arbeta är
icke ett brott emot samhället; inskränkning leder icke allid
till allmän och enskild styrka. Rättigheten att lefva föder
rättighet att nära sig med sina händers verk. Der man så
tänker, der behöfver man icke lätta ett ondt samvete med
barmhertighetsverk.i) Han afled den 14 Juli 1784.
23S.
Anoeus Koimnonc
Ur namnet på en af deu Svenska kyrkans ringaste tjenare,
i fall man under denna titel endast vill förstå den tjenst,
hvartill inan utses genom fullmakt eller kallas genom
me-nighelers val, ty han hann aldrig längre än till Ext. Ord.
Hof-Predikant; men om man dermed förstår deu audeliga
kallelsen, naturens fullmakt, hvarmed hou förser sina
älsklingar, sa ägde Nohrborg en hög rang inom denna kyrka,
såsom en af dess utmärktaste predikauter och en af dem,
hos hvilka lefveruet stod i deu närmaste harmoni med
läran. Han föddes år 1725 i Westmanland, der hans fader
var Kyrkoherde i Bro församling. Efter genomgångna
studier, prestvigdes han år 1754, således vid en ålder, då
mången embetsbroder redan har en plats i staten.
Nohr-borg var doek icke bestämd till någon sådan och
eftersträf-vade den ej heller. Han förväifvade sin utkomst genom
enskild undervisning, och det förtroende, han förvärfvade
genom siua kunskaper, sin samvetsgranuhet och framför allt
sina ovanliga predikogåfvor, satte honom icke allenast öfver
behofvet, utan äfven i tillfälle att samla ett ansenligt
biblio-tliek. En långvarig lungsot slutade hans lif år 17(57 i eu
ålder af ej mer än 42 och ett halft ur. Endast få af hans
predikningar trycktes under hans lifstid, ty den anspråkslöse
mannen sökte icke ens denna utmärkelse. Men efter hans
död trycktes de i en samling, kallad: Den fallna
menni-skans salighet sordning och göra skäl för detta namn, ty
de äro ej strödda tal, utan en sammanhängande utveckling
af salighetsläran, och anses för ett af de yppersta arbeten
af detta slag vur homiletiska litteratur äger att uppvisa.
De flyta frun ett varmt och ädelt hjerta och äro mera’
ägnade att uppfattas af hjertat, än att intaga genoin stilens
prakt och vältalighetens blommor. På sin tid flera gånger
upplagd, är Nohrborgs postilla äfven i våra dagar en för
deu husliga andakten af många hö^gt värderad bok.
Nohr-borg var för öfrigt en af dessa menniskor, hvars värde, likt
den dyrbara pärlans, ligger gömdt under ett föga lockande
skal, ty hans yttre var på intet sätt intagende ; hans
umgänge saknade behag, sjelfva hans föredrag på predikstolen
var icke af denna yttre glans, som fjättrar .mängden; men
det var kärna, det var ljus, kraft och lif deri, som i
mannens hela väsen, och framför allt röjde det denna
innerlighet, denna själens godhet, som smyger sig till själen,
obemärkt halkande förbi örat.
•»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
