- Project Runeberg -  427 porträtter af namnkunniga svenske män och fruntimmer /
128

(1847) [MARC] [MARC] With: Gustaf Henrik Mellin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samtida utmärkte Personer - 258. Balzar Bogislaus von Platen - 259. Carl Johan af Wirsén - 260. Jakob Gustaf Pontusson De la Gardie - 261. Gustaf Fredrik af Wirsén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

alla statens äretecken, Serafimer-Orden, Grefve-värdighet,
titel af Excellens m. m.

259.


Carl Johan af Wirsén



föddes den 12 Sept. 1777 på Sveaborg, der fadren var
Revisor vid Arméens Flottas civilstat. Den dagliga åsynen
af vapen och fartyg ingaf gossen tidigt lust för sjötjensten
och han ingick vid endast 6 års ålder deri, såsom
skeppsgosse; men erhöll genom fadrens relationer, år 1788, en
Sergeantsbeställning med lön. Nu endast l1 år, kallades han
från barndomens lekar till krigets alvar, utkommenderades
på Skärgårdsflottan och deltog med den i flera under kriget
förefallande träffningar, bland andra i den blodiga
drabbningen vid Svensksund den 24 Augusti 1789. År 1795
tog han Officers-examen, öfvade sig i sitt yrke, dels under
enskild sjöfart, dels på åtskilliga kommenderingar, till dess
han år 1806 afgick till Pomern såsom Chef för en
kanonslupsdivision. Här hade han rika tillfällen att utmärka sig
och underlät ej heller att begagna dem. I en mängd
träffningar, som föreföllo med Fransmännen år 1807,
tillfogade han dem mångfaldig skada genom strandbatteriers
förstöring, effekters och pråmars borttagande m. m,
och år 1808, under kriget mot Ryssland, betäckte
han expeditionen till Lemo, landstigningen och
reembarkeringen derstädes samt bevistade såsom förste Adjutant hos
Skärgårdsflottans befälhafvare, Amiral Hjelmstjerna, träffningarna
vid Rimitto, Bockholmen och Sandö, vid hvilket sistnämnda
tillfälle han erhöll ett svårt sår i vänstra foten, hvarföre han
måste hemföras till Stockholm, der sex månader förflöto
innan han tillfrisknade. År 1809 kunde han likväl återgå
i tjenst och bevistade expeditionen till Ratan och Norrbotten,
der han förde befälet öfver den Skärgårdsflotta, som skulle
skydda landstigningen. Efter dennes misslyckande, anfölls
eskadern af Ryssarne från landsidan och led derunder icke
obetydlig förlust, men tillfogade fienden en ännu större.
År 1812, då Fransmännen åter inryckte i Pomern, uppdrogs
honom, att derifrån öfverföra Svenska tropparna tillbaka
till Sverige, men hvilket ej kunde verkställas, emedan de
af Franske befälhafvaren qvarhöllos som fångar, hvarefter
Öfver-Adjutanten Wirsén en tid kryssade vid Pomerska
kusten. Under 1813 års krig hade han befälet öfver den del
af Skärgårdsflottan, som stationerades i Pomern, men åtföljde
sedermera arméen ned åt Tyskland, hvarifrån han vid årets
slut återvände till Östersjökusten att observera Danska
flottans möjliga företag i Sundet. I kriget mot Norige år 1814
kommenderade han Skärgårdsflottan, med hvilken han deltog
i anfallet på Kragerön och Fredriksstad. Härmed var hans
egentliga krigiska bana slutad. Den fredliga, och icke
mindre ärofulla, af Administratör och organisatör återstod.
Såsom Chef för Götheborgs escadern, hvartill han
utnämndes år 1815, var uppbyggandet af flottans dervarande
etablissement i synnerhet hans verk. Med denna befattnings
bibehållande, utnämndes han år 1823 till Chef för
Sjöförvaltningen, men fick ej länge förestå detta embete, i
hvilket hans talanger, kunskaper och erfarenhet, understödda
af en redlig karakter och ett angenämt sätt att vara, skulle
kunnat gagna, emedan döden alltför tidigt bortryckte honom
den 19 Oktober 1825 i en ålder af endast 48 år. Han
var då till rangen Vice-Amiral, kommendör af
Svärds-Orden och Adelsman.

260.


Jakob Gustaf Pontusson De la Gardie



föddes den 16 Juni 1768; fadren var General-Löjtnanten, en
af Rikets Herrar, Grefve Pontus Fredrik De la Gardie och
modren den för sina utmärkta egenskaper och för sitt nit
om koppympningens utbredande bekannta Grefvinnan Taube.
Genom sin härkomst ställd vid thronens fot och tillhörande
en af landets förnämsta och anseddaste ätter, stod redan
härigenom vägen till alla statens utmärkelser och äreställen
honom öppen, och han beträdde den äfven, ehuru blygsamt
inskränkande sin verksamhet till de b fattningar, han ansåg
öfverensstämma med sina fallenheter och sin förmåga.
Redan som gosse inskrifven vid Lifgardet till Häst, var han
vid 20 år kapten derstädes, men tog du afsked till följe af
sin faders önskan, att ej invecklas i de intriger, för hvilka
arméen i Finland var en tummelplats. Han utnämndes
icke långt derefter till Kapten-Löjtnant vid Lif-Drabanterne
och avancerade genom alla militärgrader ända till General,
likväl utan att ha bestridt någon militärisk befattning.
Deremot hafva flera civila uppdrag varit honom anförtrodda.
Således har han varit Svensk Minister i Österrike och
Spanien, på sistnämnda ställe till en del under
sjelfständighetskriget och hade på resan dit några negociationer i London,
der han uppehöll sig åtta månader, undanbad sig
Presidents-Embetet i Kammmarkollegium, men emottog
Ordförande-platsen i Allmänna Beredningen, hvilken han bibehöll ända
till detta Verks upplösning, förvaltade med distinktion och
till allmän belåtenhet 2:ne vigtiga och brydsamma värf:
såsom Landtmarskalk vid Pomerska Landtdagen år 1806
och vid Svenska riksdagen åren 1834 och 1835. Af sina
medborgares förtroende kallades han till en mängd
befattningar, med hvilka besvär och arbete väl voro förbundna,
men der enda lönen var den egna tillfredsställelsen och
landsmäns erkänsla, bland andra såsom Ordförande i
Direktionen för Stockholms Sparbank och för Sällskapet till
Växelundervisningens befrämjande, af hvilka båda inrättningar
han var en bland stiftarena. Såsom upplyst vän och
gynnare af konster, litteratur och häfdeforskning, samlade han
ett vackert bibliothek, ett högst betydligt förråd af
handskrifter och konstalster och bekostade utgifvandet af den
intressanta kollektion, som bär titel af: Dela Gardiska
Arkivet. Hans egna anteckningar under sina resor,
beskickningar och andra uppdrag, äro vidlyftiga och innehålla mycket
af intresse. Han utnämndes till Excellens och Riddare af
Serafimer-Orden, samt afled deu 26 April 1842 i en ålder
af nära 74 år.

261.


Gustaf Fredrik af Wirsén,



den föregåendes yngre broder, föddes, äfvenledes på
Sveaborg, d. 21 Oktob. 1779, och ägnade sig, efter fadrens
exempel, åt den civila embetsmannabanan, ehuru också han i
början var bestämd för sjötjensten, och inskrefs år 1791

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:06:16 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/portr427/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free