- Project Runeberg -  427 porträtter af namnkunniga svenske män och fruntimmer /
142

(1847) [MARC] [MARC] With: Gustaf Henrik Mellin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl XII:s Samtida ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Qvartermästarc vid LifRegementet, då han varit skickad
till Stockholm att a ilägga rapport om fälttågets utgång.
Han bevistade nu det loljande kriget, hvarunder han
avancerade till llyltmästare, men återvände, efter Konungens
död, till den civila tjenstemannabanan, biel’ Iläradshöfding,
Lagman, Justitia;-Kansler och slutligen President i Svea
Ilol-Rätt, hvars stol han iulog, prydd med Svärdsorden.
Han tog afskod år 1753 och dog på samma ställe, som
sett honom födas, den 25 Januarii 1708, i en ålder afS5
år. Han beskrifves såsom en duglig embetsman och nitisk
anhängare af det politiska parti, han omfattat:
Mössornas.

311.

C KRISTOFFER P 01.11 EM.

År 1GG1 föddes i Wisby Handlanden Vulf
Christof-fer Polhaminars son. De föga bemedlade föräldrarne
af-ledo då han var tolf år gammal, lemnande honom ett arf
af inga tillgångar och föga kunskaper. Sä utkastad i
vorlden, måste han genom att träda i enskildtas tjenst
sjolf förskaffa sig ett tarfligt bröd. Del lyckades honom
likväl medelst llit, redlighet och noggrannhet; men ju
längre han framskred i ålder, desto mer tryckte honom det
öfvannämnda arfvet: bristen på kunskaper, lians håg blef
tidigt riktad åt mekaniken, och han hade efter hand på
lediga stunder sjelf åt sig förfärdigat eu fullständig
snickare-, svarlvare- och smedje-verkstad, der han
förfärdigade åtskilliga arbeten efter e^en uppfinning, som snart
väckte grannarnas uppmärksamhet. Det gick honom likväl
såsom alla menniskor af något utmärlctare anlag: ju mer
han lärde, desto mer insåg han hvad som fattades honom.
Ilan märkte med ledsnad, alt han ej kände de första
grunderna i geometri och algebra, tvenne vetenskaper, hvilkas
namn han först nyligen inhämtat. Ännu större blef likväl
hans grämelse, när han erfor, att dessa grunder måste
inhämtas ur böcker, skrifna på ett språk, som han ej
förstod: Latin. När han lärde inse denna brist, var han
redan öfver 20 år gammal, således öfver den egentliga
lärotiden. Dereinot hade lian hunnit den ålder, då
inenni-skan mognat till medvetande af sin kraft och sin vilja,
och denna medvetenhet var för honom nog att ersätta hvad
som felades honom. Det berättas om Polhammar, som om
många andra män, hvilka gjort sig ett namn i
vetandets eller konsternas rike, huru outtröttligt han sträfvat
att bana sig sjelf vägen till det mål, han dunkelt anade,
och som ännu blott sträckte sig till inträdet i
kunskapernas helgedom, hvars förgård han kände med sig sjelf, alt
han ännu icke ens beträdt. Af eu Prest erhöll han till
skänks ett Latinskt lexikon, som han började lära utantill;
till en annan vandrade han i sju månaders lid hvarje dag
tre fjerdedels mil fram och tillbaka, för alt taga
undervisning i de lärdas oundgängliga språk. Omsider reste han
till Upsala, der han för första gången gjorde sitt namn
kändt genom iordningsättande af det konstrika ur, en
munk i Wadstena förfärdigat, men som råkat i olag, och

hvilket iugeu urmakare sedan dess vågat vidröra. Det
lyckades honom, och uret gick till dess det förstördes af
den vådeld, som år 1702 ödeläde domkyrkan jemte staden.

Polhammar var nu icke mer den obemärkte
gårdsfogden; han var en aktad vetenskapernas ämnesvän och
blef snart känd som verklig vetenskapsman, då han år
1690 förevisade Bergskollegium modellen till en machin
för malmuppfordring ur grufvor, hvilken så behagade
Konung Carl XI, att han utnämnde honom till
Bergsmekani-kus, med 500 daler silfvermynts lön, eu för honom
omätlig tillgång, som satte honom i stånd att företaga en
utländsk resa. 1 Paris, dit han begaf sig, väckte ban
vetenskapsmännens förvåning genom flera genialiska
uppfinningar’ en förvåning så mycket större, som manuen kom
från ett laud, hvilket man trodde vara ett hem endast för
mörker och barbari. Bland annat erbjöd ban sig alt
förfärdiga ett ur, som skulle slå, ej blott dygnets vanliga
tolf timmar, utan äfveu de Turkiska, Judiska,
Babyloniska och Italienska. Det blef verkeligen utfördi efter en
modell, som han, hemkommen till Sverige, ditskickade, och
användt såsom present från hofvet i Versailles till det i
Konstantinopel. På hans förslag blef ett mekaniskt
laboratorium inrättadt i Stockholm, hvars stora nytta för
mekaniska kunskapers spridande snart erkändes. Hans
rykte hade emedlertid sträckt sig kring Europa och från
flera länder erhöll han anbud, dels alt träda i deras tjenst
på fördelaktiga vilkor, dels alt åt dem förfärdiga
modeller till konstrika mekaniska inrättningar. De första
förkastade hans fosterländska hjerta, de senare omfattade
hans vetenskapliga snille med värma och utförde dem till
de anmodandes fulla tillfredsställelse. Det var likväl
Sverige, som i synnerhet drog nytta af detta mäktiga snilles
verksamhet. Är 1712 började han dockbyggnaden i
Carls-krona, och åtog sig vid samma lid Trollhätte slussars
byggnad, hvilken borde vara färdig inom fem år. Den
afstan-nade under Carl Xll:s olyckliga krig, men, sällsamt nog,
företogs den åter några och trettio är derefter, då han
hunnit utöfver den vanliga meimiskoålderns gräns, till
närmare nittio år, och ännu här ägde nog kropps- och
själskrafter att gå tillhanda med råd, planritningar och
modeller. AU uppräkna den mängd af sådana han
efterlem-nat, dels till allmänt, dels till enskild t bruk, dels för
vigtiga, dels för obetydliga förrättningar, skulle fylla en
bok, och denna bok skulle bli en samling af genialiska
drag, någon gång måhända öfverträffade af senare tiders
erfarenhetsrön, men aldrig af det tankedjup, som låg till
grund derföre, och som utmärkte alla hans skapelser.

Fäderneslandet och dess särskildta styrelser voro ej
otacksamma mot så många förtjenster. Han utnämndes
efter band till Assessor och llåd i Kommerse-Kollegium,
blef en af Yetenskaps-Akadeinicns förste ledamöter och
pryddes, vid ordnarnas instiftelse, med
Nordstjerne-Kom-mendörs-dekorationen. Redan år 1716 hade Carl Xll
upphöjt honom i adligt stånd, hvarvid han antog namnet
Polhem, under hvilket han allmänt är känd. Han alled år
1751, nära 90 år gammal.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:06:16 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/portr427/0210.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free