Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Vid Kyrkomötet 1868 - 2. Om lekmäns rätt att deltaga i biskopsval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter uppläsandet av utskottsbetänkandet begärdes först
ordet av biskop C. 0. Björling i Wästerås, som förklarade,
att då det egentligen är prästerskapet, som har gagn och
nytta av biskopsämbetet, så är den hittills antagna praxis vid
biskopsval den riktiga. Men skulle någon ändring göras, så
borde den inskränkas till att lämna ordinarie lärare vid
elementarläroverken rätt att deltaga i biskopsval. Talaren
yrkade därför, att i skrivelsen till Kungl. Maj :t borde insättas
orden »ordinarie lärare vid elementarläroverk» i stället för
ordet »lekmän».
Efter biskop Björling uppträdde biskop A. N. Sundberg
i Karlstad, sedermera ärkebiskop, och förklarade, att han,
ehuru han tillhörde utskottet, ej varit tillstädes, då utskottet
fattade beslut i denna fråga, och ansåg sig därför
oförhindrad att yrka avslag å såväl motionerna som utskottets
förslag.
Den andre motionären, borgmästare Schmidt, hade
därefter ordet och utformade ett utförligare yrkande än det
utskottet framlagt, gående jämväl ut på närmare föreskrifter
angående val av ärkebiskop.
Härefter fick lektor Waldenström ordet och yttrade:
»Det är kommet därhän, att man icke vidare identifierar
prästerskapet och kyrkan, utan att kyrkan börjar att återgå till vad den
ursprungligen varit, nämligen detsamma som församlingen.
Församlingens bästa är därför ock kyrkans. Inkonsekvent vore dessutom,
att, då lekmännen i andra avseenden få deltaga i avgörandet av
kyrkans angelägenheter, såsom i prästval och i val till Kyrkomötet,
neka dem rätt att deltaga i biskopsvalen. Tal. motsatte sig vidare,
vad som blivit yttrat, att biskopen skulle vara till huvudsakligen blott
för prästerna. Ty om prästen icke gjorde sin skyldighet mot
församlingen, så ägde församlingen att vända sig till biskopen, varemot
prästen, om församlingen ej uppfyllde sina skyldigheter mot honom,
hade att anföra klagomål och söka hjälp hos helt andra
myndigheter. Man hade sagt, att det nuvarande valsättet erbjöde den bästa
garanti för kyrkans oberoende, men talaren trodde, att prästernas
bästa skydd ej låge däruti, att de finge vara ensamma om valet,
utan snarare uti biskopens duglighet, sanningskärlek och nit. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
