Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Då Christina Nilsson kom till Chicago. Ett trettioårigt minne af Joh. A. Enander. Med porträtt af Christina Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skriftligt, att jag sårade ömtåliga samveten därmed, att jag “drog
i ok med otrogna”, och man varnade “troende”
församlingsmedlemmar för att besöka festen och där “sitta, där de
bespot-tare sutto”. Bland sällskapet Sveas medlemmar var missnöjet
icke mindre. Man påstod, att jag och de med mig liktänkande
hade för afsigt att genom “ de trångbröstade läsarnes ” närvaro
snedvrida och förstöra festen. Endast med stor svårighet kunde
de båda partierna enas om festprogrammet. Då det ena partiet
yrkade, att festen skulle börja med bibelläsning och bön, yrkade
det andra, att den skulle afslutas med en “animerad bal”.
Det beslutades, att en lagerkrans af guld skulle vid festen till
■“sångardrottningen” öfverlämnas.. Vackra summor för inköp
af en sådan subskriberajdes af kom mitteens medlemmar och af
andra landsmän. Kransen beställdes och erhölls från en ansedd
juvelerarefirma, hvilken, enligt hvad långt därefter utröntes, icke
•“aktade för rof” att skamligt bedraga köparne och det på ett
sådant sätt, att bedrägeriet icke kunde af dem upptäckas. Det
beslöts också, att ett festpoem, tryckt på siden, skulle till
sångerskan vid festen öfverlämnas.
Detta beslut fattades kort innan Christina Nilsson ankom till
staden. En af kommitteens medlemmar uppvaktade därpå
“Svenska Amerikanarens” redaktör P. A. Sundelius med bön,
att han måtte skrifva en “vacker festkantat”. Han blef arg och
förklarade, att han aldrig i sitt lif skrifvit sådan “smörja” och
att han aldrig komme att göra ett försök i antydd riktning. Nu
voro goda råd dyra. Namnen Elmblad, Skarstedt, Bonggren,
Peterson, Ankarfelt m. fl. voro då ännu icke kända i Chicago.
44 Hemlandsredaktören ” var den ende, som under den senare
tiden visat sig vara “rimsmed”, och till honom hänvände man sig
med samma bön, som förut blifvit framställd till hr S. Och det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
