Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allt bättre och bättre. Humoresk ur det svensk-amerikanska tidningsmannalifvet, grundad på verkliga tilldragelser af Ernst Skarstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sedan man på Vaktpostens kontor tagit del af denna i sitt
slag märkliga harang, drogo de tre hårdt pröfvade redaktörerna
en djup suck. Därpå reste sig hufvudredaktören i hela sin längd,
snöt sig, hostade, drog ett bloss ur sin långpipa, satte glasögonen
till rätta, upptog ett papper ur bröstfickan på sin rock, harskade
sig och höll följande tal:
“ Bröder och kamrater. Det är sanning, att vi ha blifvit
pröfvade, men lika sant, att vi gjort vårt bästa för att uppehålla vår
tidnings, vårt språks, vårt folks och våra idéers anseende. Icke
kunna vi rå för, att folk misstyder våra tankar och uttryck eller
envisas att skrifva pekoral ier. Jag kan emellertid glädja er med
den underrättelsen, att en vår ämbetsbroder, ehuru oss
personligen obekant, offentligen tagit parti för oss och påpekat
mästerkocken Williams’ kortsynthet, ådagalagd dels i hans äflan att
öfvergifva den kött- och benhackningskonst, som han sitt yrke
likmätigt borde utöfva i köket, och i dess ställe skutta omkring
på pegasen, dels i hans oförsiktighet att genom sitt långa bref
till Svenska Blosset blottställa sig själf för allmänhetens löje. En
tröst är det för oss att veta, att han antagligen icke vidare
köm-mer att uppvakta oss med någon barnaårs- eller annan poesi.
Men, mina vänner, vår kalk är synbarligen icke tömd ännu. Jag
har här ett bref från en annan tvifvelaktig musernas gunstling,
hvilken hembjuder till offentliggörande ett poem, hvari han
söker bevisa, att hästarna äro mera berättigade till himlen än
någon människa. Dikten är nog i poetiskt afseende vacker och
därtill ultra ortodox, men kan, som jag fruktar, lätt bli misstydd
och ådraga oss obehag. Jag har ännu ditt poem i allt för friskt
minne, bror Finn, för att utsätta vår tidning för någon fara.
Nödvändigheten bjuder oss att vara försiktiga. Men jag vill,
ifall det roar er att höra, uppläsa några af hästbeundrarens
verser. Så här börjar han:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
