Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bilder ur det svensk-amerikanska nybyggarelifvet af Aron Edström - II. Min första jul i Amerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i vägen för trefliga samspråk öfver lag. Följden vardt, att hvarje
nationalitet bildade ett kotteri för sig. Det enda, som
intresserade hela arbetsbesättningen, var tyskarnes och fransmännens
sång och en skämtsam amerikans putslustiga upptåg.
Trefliga afbrott i det enformiga lifvet i skogen bildade
ankomsten en gång i månaden af proviantforor, hvilka medförde
bref, tidningar och underrättelser från den yttre och, som det
syntes oss, aflägsna världen. Tillfälliga besök i timmerlägret af
i trakten boende indianer lämnade oss anledning att på nära
håll studera dessa naturbarn. Och de voro helt fredliga och
sågo gärna, att man inlät sig i byteshandel med dem.
Vi hade kommit ett godt stycke fram i december månad, och
julaftonen närmade sig. Obekant med den då rådande
amerikanska åsikten om julen såsom högtid, afbidade jag med en viss
spänning, huru vår förman skulle ordna det för den stora
högtidens firande uti vårt tillfälliga hem i urskogen.
Men dagarna kommo och dagarna gingo, den sista
proviant-foran för det snart lyktande året anlände utan att medföra annat
än de vanliga förråden, och som arbetet fortgick i det gamla
nötta spåret, började jag undra och frågade mig själf, om vi, när
allt kom me omkring, skulle nödgas försaka all julglädje. En
kamrat, som vistats flera år i Amerika, upplyste mig, när jag en
dag i veckan före jul delgaf honom mina tankar, att för oss blefve
det ingen högtid, ingen hvila på juldagen, utan denna skulle
ägnas åt arbetet liksom hvarje annan söckendag. Det var så
seden här i Amerika, och den finge vi följa.
Ingen jul! Det ordet verkade en svår beklämning i mitt
hjärta. Såsom barn och yngling hade jag uti det gamla
fosterlandet hvarje år fått deltaga i julfirandet och med fullaste hjärta
hängifva mig åt njutningen af julens rena och ädla fröjder.
Lif-ligt påminde jag mig de tillrustningar, som man redan många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
