Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fragment från en Romresa. Ur minnet och fantasien. Af Anna Olsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRAGMENT FRÅN EN ROMRESA.
35
cis, det är någon, som jag känner, — ah, nu vet jag, det är
ju fru H. upp i dagen."
"Akta dig, säg inte det, så hon får tag i det. Hon kunde
bli förnärmad."
"Jag tror tvärtom, hon skulle känna sig smickrad, jag,
så protestant hon är."
Så började han tala om italienarne, och hur fina och
trefliga de bildade bland dem äro. Vi tyckte båda, att det var
skada, att man oftast har så förvrängda idéer om dem hemma
i Amerika.
"Märkvärdiga ögon de ha," tyckte min kamrat, "ögon
som ofta komma en att tänka på en blixtstråle i en kolsvart
natt. Ibland återigen kunna de se så sorgset på en, att de
kunde narra en att gråta. Sådana där ögon göra, att en
italienare ser melankolisk ut, han må nu ha ett aldrig så
lifligt sätt Tag till exempel signora Allegretto Det ligger
något i så väl hennes namn som sätt, som påminner mig om
den där taflan, vi sågo i Milano, "Älfdansen", du vet, men
har hon inte ett par ögon, som göra, att hon ser ut som den
personifierade melankolien."
Så uppstod en paus.
"Tänk, i morgon — i morgon måste vi säga farväl till
gamla Koma", anmärkte jag.
"Och det komma vi nog att göra med saknad", svarade min
kamrat.
"Det var kanske skada, du inte valde estetik som
hufvudämne", anmärkte jag.
Han log, men svarade inte på mina ord.
"Hvar bildad andes rätta fosterland", så har Rom blifvit
kalladt. Det där uttrycket passade in på min reskamrat,
tyckte jag.
Än en gång måste vi se Peterskyrkan, och så måste vi taga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
