Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De spanska missionsstationerna i California. Ett egendomligt kapitel ur “guldstatens” historia. Af Ernst Skarstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
ERNST SKARSTF.DT.
fängelse öppnas för fångarna, endast när de måste gå i kyrkan,
hvilket sker två till tre gånger om dagen. Jag har sett några
gånger, när porten öppnats, hur de arma flickorna med ett
verkligt raseri störtat ut för att kunna få åter andas frisk
luft, och hur de af en gammal trasig spanjor med en käpp
i handen blifvit fösta in i kyrkan, hvarifrån de, så snart de
afhört mässan, genast måste tillbaka till fängelset. Så noga
vaktas flickorna af de andliga fäderna, och ändå buro några
af dem järnstänger vid fötterna, såsom straff för att de lyckats
undgå vaksamheten. Först när de blifvit gifta, flytta dessa
klosterjungfrur åter till de sina i rancherian. Tre gånger om
dagen kallar en klocka indianerna att äta. Deras mat tillagas
i stora kittlar och utdelas i bestämda portioner till hvart
hushåll. Kött gifves sällan. Den vanliga rätten utgöres af en
blandning af hvetemjöl, majs, ärter och bönor samt af gröt,
kokad i vatten. Missionen Santa Clara har ungefär 1,500
indianer af mankön, af hvilka omkring hälften är gift. Denna
människomassa styres af tre munkar och bevakas af fyra
soldater och en underofficer. Söndagen måste indianerna
tillbringa nästan helt och hållet under bön och gudstjänst.
Alla andra dagar måste de arbeta hårdt. De få dålig föda,
usel boning, sakna all egendom och nästan hvarenda fri
njutning af lifvet, och om de ej punktligt lyda munkarnas vilja,
straffas de med kroppslig aga, arrest och järnstänger vid
fötterna. Mången söker genom rymning ernå ett bättre öde,
men soldaterna förstå att snart utspana, hvar han vistas, och
slita honom ofta med våld ur kretsen af hans vilda landsmän,
hvarefter sträng bestraffning väntar honom. Det är blott
dessa indianers låga andliga ståndpunkt och djuriska väsen,
som man får tillskrifva det tålamod, hvarmed de fördraga
behandlingen i missionerna. Den kristna religionen eller
rättare det, som munkarna så kalla, har icke fört dem ett
steg längre fram i bildning. De kristna lärarnes förhållande
mot dessa naturens styfbarn har tvärtom förnedrat dem ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
