Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FJORTONDE KAPITLET. Ett nattligt äfventyr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»En ann’ gång skall jag minsann stampa omkring
och slå i dörrarna, så att ingen kan misstänka, att
de’ ä’ tjufvar i gå’ln», bedyrade Klara med mycken
själfforebråelse. »Hvilken kunde väl också tro, att
mamsellerna skulle vakna när vi smög oss så fasligt
försiktigt in i mjölkkammarn?»
Gertrud kunde ej låta bli att småskratta vid
tanken på allt detta väsen för ingenting, och Harriet,
som nu lugnat sig, kände sin förtrytelse smälta bort
inför Klaras bekymrade min.
»Hvad hade ni att göra i mjölkkammaren midt i
natten?» frågade hon med en sista liten hickande
snyftning.
»Jo, de’ var som så», började Klara smått
förlägen, »att Jonas, rätt som de’ var blef törstig, och
ingen dricka hade vi oppe, men så kom Anna-Stina
in ett tittande, och så hitta’ hon på att gå opp efter
portnyckeln, och så följdes vi åt efter en bunke mjölk,
för hon tordes inte gå ensam, sa’ hon, och —»
»Då blefvo väl skorporna uppbrända under tiden»,
afbröt Harriet den långa harangen, ty hennes
husmoderliga bekymmer vaknade åter till lif.
»Nä’ vars, dom var redan färdiga», förklarade
Klara. »Dom har bli’t så lyckade den här gången,
och knäpper i dom gör det, så att de’ hörs lång väg.»
»Om vi inte hört talas om inbrottet på Korsbacka,
hade vi nog aldrig blifvit så rädda», inföll Gertrud.
»Vi borde ha förstått, att tjufvar ej kunde beräkna
att göra sig något godt kap här i flygeln; de begripa
naturligtvis, att hvarken bordsilfver eller andra
dyrbarheter förvaras här.»
»När man blir rädd, reflekterar man inte», sade
Harriet torrt. »Om jag bara vaknat, när porten första
gången lästes upp, hade jag ej blifvit så uppskrämd,
men nu hörde jag ju intet annat än tassande steg och
hviskande röster, och då var det inte underligt, att —»
»Nej, det var inte alls underligt», afbröt Gertrud
hastigt, då hon märkte, att systerns harm öfver den
onödigtvis utståndna förskräckelsen åter höll på att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
