Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FEMTONDE KAPITLET. Från Gerhard.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hittills hade endast ett par brefkort anländt från
Gerhard, hvarför det var med stor förnöjelse och
stolthet Gertrud mottog det tjocka brefvet.
»Du gör som morbror Hans, när han får
postväskan», anmärkte Magda smått otåligt, ty Gertrud
gjorde sig ingen brådska att öppna brefvet utan
synade det först mycket noggrant. Det var ju också
första gången hon fick bref från utlandet.
Magda ryckte litet i Harriets näsduk.
»Låtsa inte, som om du vore både blind och döf»,
sade hon. »Du är i alla fall precis lika nyfiken som
jag att få höra hvad Gerhard skrifver.»
Harriet gaf henne ett lätt slag på fingrarna.
»Om vi äro nyfikna eller ej, så lär Gertrud inte
öppna sitt bref, förrän hon själf har lust», sade hon
undvikande.
Gertrud tog sin sax och klippte försiktigt upp
kuvertet samt drog fram ett stort tunt alldeles
felskrifvet pappersark, på hvilket Harriet i smyg kastade en
halft afundsjuk blick.
Magda läste öfver kusinens axel de första raderna.
»Jag kunde just tro det!» ropade hon triumferande.
»Brefvet är lika mycket till mig som till dig, min
docka. Skynda på och läs upp det, eller vill du
kanske ait jag skall göra det?»
Denna fråga var listigt uttänkt, ty Gertrud som
alldeles icke ville försaka nöjet att föreläsa Gerhards
skrifvelse, makade undan kusinens framsträckta hand
och begynte strax att läsa som följer:
»Mina kära småflickor!»
»Du kan också ta åt dig den benämningen,
Harriet», hviskade Magda, »det var ändå på dig han
tänkte mest, när han skref.»
Harriet rynkade ögonbrynen och gaf kusinen ett
strängt ögonkast, hvarefter Magda visligen höll sin
lilla tunga i styr.
»Häruppe på bergen i Harz är så härligt, att man
knappt näns stänga sig inne för att skrifva bref»,
fortsatte Gertrud, »men jag vill dock ej bryta mitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
