Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
den person, som förestod klockringningen i tornet eller sta-
peln, stod redan i sin bänk vid sidan af altaret och folket
blickade med stor väntan bort till cantorsstolen, längtande
efter att fä höra, hvilken psalm kyrkoherden hade förord-
nat till ingângsvers. Pä den tiden funnos inga taflor, pä
livilka de för dagen anvisade psalmerna kunde angifvas för
folket, utan klockaren hade icke allenast den pligten att
leda sängen, utan äfven den att så tydligt uttala de första
orden i psalmen, att menigheten deraf kunde inhemta, hvil-
ken psalm som var i fråga. ■
Nu började cantorn sin sång, föga musikaliskt, det är
sant, men likväl så, att folket spärrade upp ögonen och var
utom sig af förvåning.
Hvarför?
Jo, ty för första gången under många år hörde de en
latinsk sång. Herr Simon hade i sin nyvaknade katholska
ifver befalt herr Hans, Sunda sockens cantor, att sjunga
den latinska sången: «
Diadema salutare
Toto corde nos laudare
Condecet et vocibus.
Voci vitam concordemus,
Ut coronam reportemus
Pro coronæ laudibus. *
Församlingen var så förvånad, att den till och med
glömde att stämma in i denna af Bryniolf Algotsson i slu-
* I fri öfversättning skulle denna latinska vers liafva följande
lydelse :
Diadem, som frälsning bringar,
Härligt här din lofsång klingar,
Ty ur hjertats djup den går.
Törnekrona! dig vi lofva,
Du med krona kan begåfva
Den, som troget hos dig står.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
