Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IGO
var på denna lians färd, som vi nyss sägo honom, och var
detta samma afton, dä Arvid enligt Dackes »oryggliga» beslut
skulle dö vid samma klockslag, som dä Jon fyra dagar förut
hade blifvit afsänd med brefvet till Gräskääl.
Med sin icke särdeles tunga börda vandrade Hans
raskt upp för berget och kan det med sanning sägas, att
han bar puckelryggen lika lätt, som om det hade. varit
ett barn.
Dä han kommit upp till den plats, frän hvilken han
vanligen plägade bespeja samhället deruppe pä DackehalI,
nedlade han sin börda under cn hasselbuske och smög sig
utan dröjsmål bort till sitt ansenliga näfverförråd. Af detta
bränbara ämne hemtade han nu så mycket, som han för-
mådde bära, och gick dermed bort till en af honom redan
förut utsedd hydda, hvilken var den tredje i raden, räknadt
från munkens.
^Som kojan var ganska låg, klättrade han utan svårig-
het upp pa dess tak. Det bestod af bräder och deröfver
utbredda näfrar, hvilka qvarhöllos i sina lägen genom derpä
lagda stenar.
Af den medförda näfvern bildade han nu en hög ofvan-
på den gamla och mycket torra, hvarmed taket var betäckt.
Derefter slog han försigtigt eld på én lunta, stack den in
bland näfvern och blåste en stund derpå, tilldess han öfver-
tygat sig om, att det brann. Då skyndade han ned, hem-
tade . en ny börda näfver och ilade dermed till en ny koja,
hvilken var långt aflägsen från den redan antända. Här
upprepade han samma förfarande, och han skulle just efter
slutadt arbete stiga ned, då han hörde vilda rop:
»Eld! ... Eld !... Elden är lös. Det brinner i Jon
Anderssons hus.»
När Hans blickade upp, såg han mot himmelen ett
starkt eldsken och i nästa ögonblick steg en eldpelare upp
mot skyn. Stigmännen svuro och skränade, men Hans var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
