Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
203
.att straffa skogstjufvarne.» Om nu Germund Svensson hade
egt en tillräcklig styrka, skulle han utan tvifvel hafva med
denne Karl Krok såsom vägvisare öfyerraskat och tillfånga-
tagit såväl JOacke som hela hans här. Men Germund Svens-
son hade, lika litet som de öfrige fogdarne och krigshöfvits-
männen någon så manstark här, att han kunde våga upp-
söka björnen i dess eget ide.
Utan tvifvel måste man tillskrifva konung Gustaf stör-
sta orsaken till denna slapphet, ty konungen gjorde sjelf
intet. Visserligen skref han det ena brcfvet efter det andra
både till Germund Svensson och till de andre befälhafvarne,
men det var också allt hvad han uträttade. Hvarför ka-
stade han sig icke sjelf personligen in i striden? Han
skullo då lättare hafva insett hvad som behöfde göras. Hau
skulle ock bättre än någon annan hafva funnit de rätta
medlen till Dackcs fullkomliga underkufvånde. Han skulle
hafva tvingat frälset till snabbare verksamhet och måhända
skulle adeln då icke vågat ådagalägga så stor tröghet och
liknöjdhet.
Emellertid gjorde konungens hemkärlek och adelns för-
sumlighet, att Nils Dacke nästan obehindradt for fram som
en röfvare öfverallt i Småland, skonande intet och icke haf-
vande försyn för hvarken heligt eller oheligt. Väl hade
nederlaget vid Kalmar i någon mån nedslagit honom och
förlamat hans kraft, men pater Göran förstod att lifva lians
mod och den lilla olyckan var snart glömd under de blo-
diga ströftågens ständiga rus. Full ersättning för den man-
spillan, han lidit vid Kalmar, fick han ock, ty bönder, som
ledsnat vid plogbillen och den trätgiriga husqvinuan, vid
barnens skrik och den barkblandade brödkakan, strömade
dagligen till hans fanor, så att han redan började att i sitt
sinne med ett visst förakt betrakta »den omilde konungen»,
som ännu icke hade förmått skicka mot honom någon mera
betydlig skara af. krigsmän,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
