Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Dig, min Karin, följer jag lika gerna, som jag skulle
följa en Guds engel, om en sådan kallade mig, Jag är
redo.»
»Då vilja vi ieke dröja.»
Karin gömde åter blindlyktan i sin barm, fattade sin
käresta vid bauden och ledsagade honom ned på gården.
Der nere var allting tyst och stilla. Intet ljud hördes.
Intet ljusskeu syntes. Ingen lefvande varelse var att se.
Försigtigt smögo de sig rundtomkring boningshuset och
ut i trädgården. Mellan häckar af syren, som ännu icke
hade börjat grönska, och under alléer af knotiga avenbokar
förde Karin sin älskare bort till en aflägsen trädgårdsgrind,
hvarest stodo två fullt sadlade och betslade hästar, som åto
ur ett på marken framför dem hopadt hafreförråd.
»Två hästar! utropade Hans.
»Ja, jag tog två af de bästa, som du sjelf medförde
hit. Den tredje lät jag blifva qvar», svarade Karin.
»Detta antal är både för stort ocjh för litet.
»Huru?»
»Det är för stort för mig ensam, ty ...»
Jag följer ju med dig, Hans.»
»Du? . . . Nå, det var då en glädje. Haf tack derför,
Karin!»
»Jag öfvergifver dig aldrig.»
»Nåväl, då äro dessa två hästar just livad vi behöfva,
men jag måste hafva en eller, om möjligt, två hästar dess-
utom. Jungfru Slättes sto Isabella står i lidret, der du
fann dessa två. Jag går att hemta det. Blif qvar här så
länge, Karin! Möjligen finner jag på råd att bortsnappa en
af fienderues springare.»
»Hvarfill behöfver du...?»
»Ack, kära Karin, du skall veta, att jag är stadd på
färd till ett ställe, der jag hoppas kunna befria min hus-
bondes dotter ur Dackes klor och att. jag äfven väntar att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
