Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
känt, att han var gammal, att ögonen blifvit skumma
och fingrarne krumpit i hop, och så, utan han visste
ordet af, hade nöden stätt grinande utanför dörren
och det borgade ölet känts som beck i strupen.
Vid den tiden hade Simon Grå, konungens räf
jägare, infunnit sig, för att kräfva ut en gammal for-
dran. Mäster Jakob hade mottagit honom med vreda
ord och föga hade felats att han skulle hafva stuckit
efter honom med det långa spjutet, som alltid läg
till reds öfver sängbalken. Men räfjägaren hade icke
gifvit sig så lätt, utan dragit sin sak för rätta, och deraf
hade mäster Jakob fätt lida mycket ondt. Ändltligen,
sent omsider, hade det kommit till en förlikning mellan
honom och hans vederpart, derigenom att han köpt sig
fri från krafvet genom att afstå åt denne senare öfre
delen af sitt hus, eller den delen af detsamma som
låg ofvanför porten, inåt gränden räknadt.
Och med tiden blefvo de de bästa vänner i
verlden. De hade snart funnit att de hade samma
vana att göra ingenting och samma kärlek till krus
och vinmått. Numera gick sällan någon dag förbi, utan
att mäster Jakob helsade på sin granne på andra si-
dan om förstugan, för att smutta på hans öl och
samspråka om dagens händelser, om hemligt skrock
eller naturens under.
Förmodligen hade stickbågen och perlasken al-
drig mera kommit upp ur skrinet, tack vare detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
