Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trefna granskap, om icke perlstickarens Elin med ti-
den blifvit en så rask och dugtig flicka.
Hon var nu fylda sexton år. Redan under ett
par år hade hon sprungit omkring i de förnäma adels-
husen och utbjudit de små alstren af sin konstskick-
lighet. Än var det ett skrin hon sirat med perlsöm
både utan och innan, än ett par handskar hon brode-
rat, än en krage eller ett skärp. Och alla gamla ma-
tronor berömde hennes flit och hennes snälla fingrar.
När våren kom och de stora köpmansskeppen
seglade upp på strömmen, för att lägga till vid bro-
trapporna, var alltid perlstickarens Elin bland de
första, som sprungo dit ned och hoppade om bord,
för att hemta de askar med venetianska perlor, som
skepparne medförde från Danzig eller Libeck. Det
var en rigtig fröjd att då se henne, när hon kom,
glad och hurtig som en pojke, slängande med sina
länga armar, och hoppa med ett raskt skutt öfver
relingen. Den jäntan hade sina perlor förut, tyckte
de barske sjöbussarne, och grinade helt godmodigt
i skägget, då hon klef fram och skakade hand med
dem, skrattande åt deras mustiga helsningsord, så
att hela hennes jemna, hvita tandrad glänste fram
mellan läpparne. Andre, mera företagsamme, spot-
tade ut hvad de hade i munnen och hviskade henne
förstulet i örat, att hon sjelf just var en sådan der
liten: perla, som en hvar ville hafva i sin ask.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
