Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nära bekantskap med konungens räfjägare, ansåg han
det nästan som en pligt att veta allt, stort som smått,
hvad de höga herrskapen togo sig före.
»Är det sant, Torke!», frågade han plötsligt,
midt under denna examen, »att vår nådige herre ibland
är liksom litet underlig och besynnerlig till sinnes?»
Åh, det kunde denne just icke förstå.
»Du vet då icke hvad som hände i går?» åter-
tog gubben och såg på honom med en knipslug min,
i det han strök med handen öfver sitt gråstripiga
hakskägg:
Nej, om han det hört? —
»Det var då inte sant, hvad Simon berättat,
kanske, att den nådige herren låtit sätta långe Sven
i tornet?»
»Satte han honom i tornet?» frågade Torkel med
lätsad förvåning.
»Du är väl inte döf och blind heller? Det vet
ju hela sta’n. Långe Sven — drabanten, vet jag —
hade harklat och spottat, då han mötte vår nådige
herre och konung i trappan till kungsgemaket, och
detta stötte, förstås, kungens höghet och dignitet,
och derför lät han slå honom i jern och kasta ho-
nom i tornet.»
»Då är det nog snart kaputt med den stackarn»,
inföll Elin och kastade en menande blick på Torkel,
som såg något förlägen ut,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
