Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jo, lita på det, barn», återtog gubben, »Den
som får helsa på gamle Lukas Torngömmare, har
Simon sagt, han kan helsa farväl åt lefvande lifvet.»
»Du bör icke vara så rädd, att du icke törs säga
ät oss hvad du vet», återtog Elin, sedan hon en stund
sett på Torkel. — »Vi löpa icke till törgs med
dina ord.»
» Nå ja, efter du vill det+, sade denne och skruf-
vade sin svarta lufva mellan fingrarne, »så kan jag
nog tala om det, fast mäster Zacharias förbjöd mig
att yppa ett ord, vid hans högsta onåd. Se saken
vars — här sänkte han rösten — »nog som I berättade
den, far — vår nådige herre var alldeles utom sig...»
»Kungen?»
»Ja, hans nåde kungen: Aldrig kunde jag tro
att han skulle vara så svär.»
»Jo det vill jag lofvas, inföll gubben, allt mera
intresserad. »Då han blir riktigt arg, så rycker det
i hans öfverläpp alldeles som i en surrande flugvinge
och så blinkar han så förskräckligt med sina ögon-
lock, sonv han skulle fått en näfve mjöldam i hvart-
dera ögat.»
»Mäster Zacharias säger att han gjort det allt
sen han var i Kalmar som hertig.»
»Nå, men vet han månne hvaraf det kom-
mer sig?»
Torkel gjorde en nekande åtbörd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
