Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och lidanden, som öfver hufvud taget mötte för fat-
tigt folk att komma till rättvisa.
»Må hin ta mej!» skrek han till, midt under det
att Torkel skulle söka försvara sig och sina embetsbrö-
der mot Elins’ sista anmärkning, och slog sin skrumpna
näfve i bördet, så att askar och verktyg hoppade
om hvarandra. »Den rackarn skall jag nypa en gång
med röda tänger, så att han skall pipa som en sparf!»
»Du skall icke banna och svära så mycket»,
sade Elin. »Du vet allt för väl, att när de höge
herrarne komma hit, får du vara tyst och tacka till.»
»Må hin ta mig, flicka, om jag icke nästa gäng
skall gå fram till dombordet och kräfva ut vår rätt
och säga dem både hurudane de äro och hurudan
kung de hafva.»
»Ja, det gör du nog! Mins du hur det var i
går, då den lille, krumbente skrifvaren klef öfver
tröskeln och påminde om herr Görans krage?»
»Nå, än sen? — Tror du kanske det var af
rädsla, som jag skälfde på handen, då jag öppnade
för honom? — Må djefvulen anfäkta mig, om jag
icke är karl till att strax på stunden gå upp till
sjelfve herr Göran och läsa upp ur lagboken för ho-
nom om omyndiges arfslotter. — Nå, har du icke
kragen färdig än?»
»Jo, som I ser, far! Här är den! Men det kan
vara onödigt att du går med den i dag. Du skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>