Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bara, att hans nåde prokuratorn sade om er senast i
dag: »när jag får den jungfrun i min kammare...»
»Få först, flå sedan!» utbrast Elin, afbrytande
honom... »Se så, släpp mig fram, Rasmus!»
»Ett enda ord, jungfru!»
»Släpper I mig icke tvärt, så skyll er sjelf!»
Vreden steg henne åt hufvudet och gjorde kin-
derna blossande röda.
»Hårda eller vänliga ord är samma tomma väder,
som blåser mitt öra förbi», sade Rasmus och sträckte
smilande fram hufvudet. »Vore jag som I, skulle
jag icke vara så tvär. — I kan önska er hvad som
helst om I är klok.... Kort och godt!» — Han
såg sig hastigt om, för att se att ingen lyssnade på
honom. — »Kort och godt, säger jag, min herre bad
mig helsa och försäkra er, jungfru Elin, att han gjort
en vacker kammare i ordning för er räkning, med
perlor, gyllenduk, granna foglar,..»
Längre kom han ej i sitt uppradande af proku:
ratorns skatter, ty Elins tålamod var länge sedan ut-
tömdt, och utan att svara ett ord gaf hon honom
en dugtig örfil, så att han tumlade mot väggen och
tappade den svarta karpusen.
»Tror du fick för fjäsa, skrifvarsudd!... Hi, hi,
hi!...Värker godt, hvasa?... Ska’ det vara balsam?»
Och så följde ett skratt i alla möjliga tonarter,
så att det genljöd i den hvälfda korridoren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
