Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var Herkules, som från öfversta trappsteget
äsett uppträdet mellan henne och skrifvaren. Elin
vinkade åt honom att vara tyst.
Emellertid hade Rasmus kommit upp på fötterna
igen ach började att oqväda henne det värsta han
kunde, medan hon skyndade före honom öfver borg-
gården.
»Gå er väg!» skrek hon slutligen, i det hon
vände sig om. »Ännu är jag blott litet vred, men
får I gallan att rigtigt jäsa öfver, tag er då i akt!»
Hon gjorde i det samma en betydelsefull åtbörd
med handen åt bältet, der det lilla fästet af en dolk
stack fram, och detta var nog för att få Rasmus att
genast loma sin väg, allt jemt förföljd af dvergens
gäckande tillrop. —
Nu dröjde det åter en tid, innan Elin såg till
den lille, krumbente skrifvaren och hans bleka kanel-
ögon. Nästa gång, tänkte hon, som han skulle plåga
henne med sina dumma förslag, visste hon icke hvad
hon skulle göra, och hon bad derför till vår Herre,
att han måtte gifva henne själsstyrka och tålamod,
så att hon ej läte förleda sig till hat och ondska.
Benediktus varnade henne emellertid att gå ned i Boll-
husträdgården, der hofvets qvinnor vanligtvis brukade
förlusta sig med skämt och lekar under de ljusa som-
marqvällarne. Åtminstone borde hon sörja för, sade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
