Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vardt genast mycket ond. Så mycken falskhet hade
hon icke väntat sig af den som ständigt och jemt
tillsagt henne sin dyraste vänskap.
»I är icke en qvinna, som jag längre vill dela
läger med», sade hon häftigt och började att åter
kläda på sig, i det hon bad Gud styra sitt sinne, att
hon icke skulle gå löst på detta afskum till menniska.
Men Dorti föll nu på knä och bad henne så in-
nerligt och bevekande, att hon skulle förlåta henne
och tänka på hennes faders stora olycka. Hon ville
göra allt, sade hon, för att återvinna hennes vänskap,
och hon bad 8å länge och ifrigt att Elin slutligen
veknade om hjertat och förlät henne, Den senare
beslöt dock att för framtiden vara mera på sin vakt.
Hvad Dorti vidkom visade sig emellertid denna
vaksamhet snart onödig, ty hon sprang undan och
gömde sig, då hon såg Rasmus komma på längt
håll, sådan fasa hade han ingifvit henne. Inom kort
voro de båda flickorna åter vänner igen.
En qväll, någon tid derefter, kommo de att
tala om Rasmus och hans fula konster. Elin frå-
gade henne dervid, hur det egentligen kommit sig
att hon icke gjorde det onda som Rasmus velat och
narrat henne ned i trädgården, utan i stället, genom
att omtala det för henne, utsatt sig för bådas vrede?
Dorti svarade icke genast, utan slog ned ögonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
