Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samman för dig, Elin... men lofva mig blott att du
icke slår mig eller bringar mig i olycka!»
Detta lofvade Elin, så vidt det icke stred emot
Guds heliga bud, och så började Dorti berätta. Hen-
nes far hade varit guldväfvare, sade hon, åt gamle
kungen, hennes bror var bokbindare vid gamla klost-
ret och hennes syster gift med Lasse köksskrifvare.
Fadern var rörd af slag, fattig och orkeslös, men in-
gen af syskonen, som hade god råd, ville hjelpa ho-
nom i hans olycka. Detta hade länge förtrutit och
plågat henne. Då hade en dag Rasmus skrifvare
kommit till henne och förespeglat henne mycket godt,
bland annat att hennes far skulle få komma på ho-
spitalet, om hon endast lofvade att noga utforska, när
Elin ärnade sig ut åt malmarne eller ner i trädgår-
den, samt på förhand säga honom till derom. Och
allt detta hade hon lofvat, då hon endast trodde att
han var kärlekskrank, stackars karl. — Men då Ras-
mus dagen förut kommit till henne på flustret och
befalt henne att genom någon listig förevändning
narra Elin att gå ner i bollhusträdgården efter afton-
ringningen, hade hon icke vågat göra det, hvarför
han blifvit så mägta förgrymmad, att han svurit på
att det skulle komma att gå illa för både henne sjelf
och hela hennes slägt.
Dorti gret och klagade öfverljudt, i det hon bad
Elin ifrigt att icke blifva hennes ovän. Men denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
