Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Visserligen hade hon redan af Torkel hört, att
han äfven kunde vara både sträng och häftig samt
till och med grym i sin hastiga vrede; att han blef
lätt ond, då han druckit vin eller såg någon för
mycket observera Karin Månsdotter; att han var myc-
ket vankelmodig, aldrig stod vid ett gifvet löfte, utan
hade ett sinne lika vexlande och ombytligt som april-
vädret, Men sjelf hade hon ingen erfarenhet i dessa
ting. Städse, då han talat i frustugan, hade han visat
sig mild och nedlåtande, varit rigtigt kärligheten sjelf
i fråga om fru Karin. Och nu rann det upp i hennes
hågkomst dessa oförgätligt sköna Augustiqvällar, då
han varit ensam i frustugan med sin Karin och hon
lyssnat nere på slottsmuren till den tjusande sängen
och lutans toner. Melodiernas smekande välljud; hans
ljufva, innerliga stämma; något dylikt hade hon al-
drig hört, —
Hon stördes midt i sina funderingar af Her-
kules, som gaf henne en knuff i sidan, i det han
hviskade:
»Se på den lille gubben der! Han med långa,
hvita skägget och de röda, uppblåsta kinderna. —
Hvilken liten nätt spetsmage!»
»Han som talar så ifrigt med gudfar?»
»Ja, just han! Det är grefve Svante Stensson
Sture. Han är slägt med pappa Erik. — Alla här
äro slägt med hvarandra, förstås, och slägten är värst,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
