Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det jag icke godvilligt gifver er, junker, har
värde derefter!», svarade hon, på det högsta öfver-
raskad och förnärmad af hans djerfhet.
Hon vände honom ryggen för att skynda derifrån.
Men hvart hade då Dorti sprungit sin kos? Eller var
det hon, som aflägsnade sig med slottsfogden, som
hon nu sågs gå och kroma sig borta i gången?
»Och hör nu, vackra tärna,
Säg vill I blifva min?»
återtog Sven Torsson, gnolande, i det han böjde sig
ned och såg henne i ögonen. Det låg något afbru-
tet, flämtande i hans röst, som nästan förskräckte
henne, trots hans ytterliga glädtighet. Så hade hon
för visso icke förestält sig denne säflige, höfviske
junker, med hvilken hon en och annan gång vexlat
några artiga ord. Han måste vara drucken, tänkte
hon, ty så bar han sig åt. Hon erinrade sig nu, att
hon nyss förut sett honom deltaga i det muntra dryc-
keslaget vid kyrkväggen.
Nu gensköt han henne och grep henne våldsamt
i armen.
»I gör mig illa, junker. Släpp min arm!» sade
hon i förebrående ton.
»Svara mig! Vill I gifva mig detjag ber er om?
Vill I blifva mig stadig?»
»Det är icke höfviskt af er, junker Torsson, att
handla så med mig som I gör. Eller tror I väl att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
