Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Medan de samtalat, hade ett sakta prasslande
gäng efter annan ådragit sig deras uppmärksamhet.
Men Elin tyckte att det kom från den täta häcken
och trodde att någon liten fogel flaxat omkring
bland de torra qvistarne. Då varseblef hon, vid det
hon vände sig om för att gå, till sin stora öfver-
raskning Rasmus’ magra, gulbleka anlete luta sig
fram mellan bladen och stirra på henne, Hon kände
en rysning i alla leder, som om hon skulle trampat
på en groda.
»Hvad fattas er, jungfru? ... Hvad står på!» ut-
brast Sven Torsson, då han såg henne skifta färg
och märkte hennes rörelse.
Elin teg och sträckte ut handen mot det ställe
i häcken, der Rasmus sökte tränga sig fram.
I nästa ögonblick var väpnarens värja ur skidan.
»Jag skall späka dig för dina lyssnande öron!»
skrek han och rände in i buskarne, sträckande vär-
jan före sig.
Men Rasmus var redan utkommen ur häcken och
började af alla krafter fly undan åt porten till. Sven
Torsson gensköt honom dock med några hastiga
språng.
»Försvara dig!» ropade han, då Rasmus saktade
farten och flämtade andfådd, »eller ränner jag värjan
genom ryggen på dig!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
