Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu började denne senare ropa och skrika på
hjelp, i det han drog sin korta värja och slog med
henne åt höger och venster, för att hålla sin öfver-
mäktige fiende ifrån lifvet, allt under det han drog
sig baklänges mot porten. Men det var halkigt i
gången efter regnet och Rasmus en klen fäktare,
krokig och krumbent som han var. Bäst som han
hoppade der, snubblade han derför och gjorde en
fullständig kullerbytta, tappande håde hatt och värja,
samt blef liggande på ryggen i det blöta roflandet.
Här drog han nu ihop sig såsom en igelkott med
knäna under hakan, i det han skrek för lifvet.
Han såg så löjlig ut, den lille skrifvaren, tyckte
Sven Torsson — som af naturen var from och lång-
modig till sinnes —, att han föll i gapskratt.
»Jo, du är mig just en vacker foge!», sade han
och sköt in sin långa huggvärja i skidan. — »Men
akta dig en annan gäng att lyssna på mig — eller
skall jag, vid djefvulen, klippa dina öron kortare!»
Han vände honom derpå ryggen för att söka
återfinna Elin, som under fäktningen försvunnit. Han
ville minnas, att han tyckt sig se henne taga vägen
åt Bollhuset, och han vek derför af in på gången,
som förde åt detta håll. — Men knappt hade han kom-
mit halfvägs dit, förr än vilda skrän ljödo bakom honom,
Då han vände sig om, säg han en flock af de kung-
liga hingstridarne samt några lakejer, anförde af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
