Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
likväl hågad att vara den förste att hämnas sin an-
förare. Då syntes Elin komma springande från slotts-
platsen, följd af Max Klo och några af Sturens djur-
skyttar och väpnare, som hon hemtat från dryckes-
laget. Hon hade nyss sett hur Rasmus flög ut öfver
grafräcket och var slagen af häpnad och beundran
öfver en sådan styrka. Att det var en lefvande va-
relse, som så behandlades, derpå kom hon icke att
tänka en enda sekund.
Just då hon kom fram, hördes rop nerifrån graf
ven, dit under tiden några af Rasmus följeslagare
skyndat ned utför den nedrasade yttermuren, att skrift
varen brutit nacken af sig i fallet och var stendöd.
Denna underrättelse hade till följd att de andre bör-
jade ropa med full hals efter slottsvakten och pro-
fosserna. — Nu voro goda råd dyra. Inom ett ögon-
blick kunde Peder Gadd med sina stockeknektar och
medhjelpare komma till städes, och då vore gernings-
mannen till våldet ohjelpligt förlorad.
Antydande sina följeslagare i några få ord att
de borde hålla hingstridarne stången, om desse skulle
göra min af att förfölja henne, gick Elin fram till
Sven Torsson, som stod allt jemt liksom förstenad
bliekande dystert framför sig i marken, samt ryckte
honom i armen.
»Kom, följ mig!» sade hon kort och flämtande.
Han lydde stillatigande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>