Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lika bra sjelf —, än om hon varit vid konungens nya
fogelhus — hvilket han också borde veta, då han
helsat på henne der ute förliden qväll.
Slutligen brast hans tålamod och han steg upp och
gick bort till spiseln, samt slog sig ned på bänken
midt emot henne.
»Var det icke en synnerlig Guds skickelse?» frå-
gade han, läspande och inställsamt, »att jag just skulle
komma hit till staden samma qväll, som er fästman
slogs i hjel?»
»Som . .. min ... fästman slogs i hjel?» uppre-
pade Elin och ryckte till, i det hon vexlade färg.
»Torkel Skrifvare, vet jag!»
»Kors!» . . . Hon hade ju nästan glömt Torkel.
Han tydde hennes rörelse på annat sätt, och
hållande den för en gynsam början till ett bättre,
återtog han:
»Ack, käraste jungfru! Upprigtigt vill jag tillstå
och bekänna för er, att jag älskar er, samt ber er
derför så hjertinnerligt att I ville, såsom underpant
på er trohet, gifva mig en kyss.»
Svårare missräkning torde dock en friare sällan
erfarit än slottsfogden vid detta tillfälle. Orden
voro icke väl utsagda förr än Elin föll i gapskratt.
Då han stod der allt jemt lika häpen och tafatt och
endast såg på henne, sade hon, i allt annat än upp-
muntrande ton:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
