Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När slottsfogden var borta och Elin stängt igen
dörren efter honom, sprang hon bort till fönstret, re-
pade åt sig alla de blommor och löfqvistar, som han
fört med sig, och kastade dem alltsamman i elden, —
Hon skulle just sätta sig ned och återtaga sina förra
tankar på junker Sven och hans befrielse, då fru
Karins page kom upp och kallade ned henne med
vaxet till hofmästarinnan.
En stund derefter, då hon kom upp igen, fann
hon Dorti, gråtande och vridande sina händer, i den
största förtviflan. Denne berättade nu, att medan
Elin varit nere i frustugan, hade herr Göran kommit
dit upp med profosser och knektar samt noggrant
spanat i hvarje vrå efter junkern så väl der inne i
kammaren som ute på vinden. Slutligen hade han
fått reda på en skrubb, i hvilken denne varit dold, och
nu hade det blifvit ett fasligt lefverne. Junkern hade
velat göra motstånd, men i trängseln blifvit öfverman-
nad och fängslad till hand och fot. — Dorti hade
fått höra ner på borggården hvad som varit i gör-
ningen och hade derför sändt upp Bovik Tattare efter
vaxet, på det att prokuratorn icke skulle få anledning
att göra Elin något illa.
Denna senare stod ett ögonblick liksom bedöf-
vad. Derpå vardt hon plötsligt likblek i ansigtet och
famlade omkring sig med armarne som en drucken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
