Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och månljuset vardt allt blekare utanför det gamla
tornet. Dagsranden skönjdes allt ljusare öfver skogs-
topparne på Valmundsön. Först vardt den ljusgrå,
violett och purpurröd, för att slutligen öfvergå till gyl-
lene färgskimmer, då solen höjde sin glänsande skifva
i majestätisk prakt öfver den snödigra horisonten,
väckande menniskorna till lif och rörelse på brotrap-
por och fjärdar, på torg och i gränder.
Medan Benediktus grubblat, hade hans tankar
blifvit drömmar. I stället för det mörka tornrum-
met, med dess flämtande lamplåga, tyckte han sig
än en gång skåda de lysande planeterna röra sig der
ute på himlahvalfvet. Han såg nu tydligare än nå-
gonsin förut hur en hvar af dessa var den andres
ovän. Allt jemt krigade de och förödde hvarandra.
Ingen ro, ingen mildhet, ingen barmhertighet, skon-
samhet, fördragsamhet — krig och alltid oafbrutet
krig rasade mellan dem, medan de sände skarpa, frä-
tande blixtar ned till den mörka jorden, hvilka tände
hat och split uti de arma, ängslande själar, som krä-
lade dernere likt myror endast för att tjena sig dagens
nödtarf. — Och han såg hur hela himlahvalfvet satte
af i skakande fart. ... De tindrande storheterna vräktes
ned, den ena efter den andra, till jorden, som råkade
i brand och vardt öde, tom och mörk som den eviga,
outgrundliga rymden omkring henne, — Då skönjde
han långt borta i fjerran ett land under solglänsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
